Marmeladov

Marmeladov

Frånskild. Vuxna barn. Har nu en skallad särbo (*)

The End is NighPosted by Linda Wed, October 16, 2013 12:41:52

Förra veckan kunde vi häpet ta del av en helt ny tågstoppande företeelse – vid sidan av de gamla vanliga, som exempelvis älgar, svanar, löv och väta – nämligen en så kallad kalsongman, som stoppade ett X2000-tåg utanför Göteborg, och fick jagas med helikopter.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17646199.ab

Efter ett drygt (...) decenniums veckopendlande med ett SJ som snart inte ens kan forcera ett nedsinglande höstlöv, skulle ingen ha större förståelse än jag, om det hade varit så att denna arma kalsongman var på väg från ett tåg. Om han helt enkelt hade drabbats av en tåginducerad psykos, slitit av sig sina kläder, krossat en ruta och i vild panik rusat iväg över en frostnupen åker. Om det faktum att han befann sig på spåret var ett utslag av desorientering, och att han så snart han insett sitt misstag, flydde från tåget så snabbt hans ben kunde bära honom. Kanske var han som jag – en veritabel magnet för allsköns irriterande tågresenärer. För en sak är säker: de tre mest irriterande personerna ombord på varje givet tåg, kommer att hamna i min absoluta närhet, och ofelbart förvandla resan till ett inferno av sprutande youghurt, slickande på fönster, fisande, tuggande med öppen mun, konstant skrikande, smackande, spyor och gitarrspel. Det är som förgjort.

Visst kan det väl vara spännande att åka tåg, på samma sätt som det kan vara spännande att ge sig ut på en resa i främmande land, där man inte riktigt vet vad man har att vänta. Men för en pendlare som måste komma till sitt arbete, till möten eller konferenser i tid, är det ju helt enkelt för osäkert. Även bilåkande tycks dessutom bli allt osäkrare; bilolyckorna ökar markant när allt argare människor prejar varandra och riskerar både sitt eget och andras liv när de kör som galningar för att hinna fram till gud vet vad så snabbt det bara går, varpå det blir slagsmål och timslånga köer på E18. Visst börjar det luta åt häst och vagn, som förr i tiden. Eller helt enkelt bara en häst, med sadelväskor att packa i och en cowboyhatt som skydd mot väder och vind. Miljövänligt och pålitligt.

Något som däremot inte tycks gå tillbaka till gamla beprövade metoder, är det här med språkbehandling (min kära mor, nybliven pensionär, installerade nyligen ett gratisprogram som inte hade stavningskontroll. ”Inga problem. Jag är gammal. Jag kan stava”, sa hon barskt). Det var med höjda ögonbryn jag noterade följande notis.

Man hade ju, i sitt stilla sinne, fått för sig att opartiskhet var något att sträva efter, allra helst i ett konsumentprogram som Plus. Men här FÄLLDES de alltså för sin opartiskhet, om man får tro rubriken.

Nu visade det sig dock, att det fortfarande är opartiskhet som gäller för program som Plus och att rubriken helt enkelt blev lite olycklig. Men som 40+ börjar man bli något av en uv, och då gäller det att vara uppmärksam på nya sätt att tänka. Man bör dessutom akta sig för att skratta åt språkgrodor. Det kan nämligen tyda på att man är dryg och otrevlig. Sidan skrivihop.se lade ner av just denna anledning. De var helt enkelt för trevliga, och poängterade dessutom att det finns viktigare saker här i livet än att jaga upp sig över en skum tomte. Man får anta, att de idag endast talar om svältande barn i Afrika alternativt naturkatastrofer. Och även om det i bland kan ta en liten stund, så kommer man ju i de allra flesta fall fram till vad som menades. Lite som SJ! Man kanske blir stående på en obegriplighetens åker utan information, men till slut är hindren forcerade, varpå tåget/läsningen åter kan rulla, för att nå sin destination med liv och moral (såvida man inte skrattade) i behåll.

(*) Skrivet i läkarjournal

http://roligtochtokigt.blogspot.se/2007/09/journal-grodor-roligt-vrre.html