Marmeladov

Marmeladov

Ta LAN-kabeln och spring!

AktuelltPosted by Linda Fri, June 28, 2013 20:31:57

”I disapprove of what you say, but I will defend to the death your right to say it”. Jag håller inte med om (eller tycker inte om) det du säger, men jag kommer att gå i döden för din rätt att säga det. Detta uttryck tillskrivs Voltaire men kommer från en biografi om Voltaire (The Friends of Voltaire (1906) skriven av Evelyn Beatrice Hall under pseudonymen Stephen G. Tallentyre) och utgör en sorts summering av Voltaires åsikter i Traktat om toleransen.

Kristina Lindquist (DN 27/6) håller med Voltaire om att andras rätt att uttrycka sina åsikter är central i ett demokratiskt samhälle, men uppmanar oss att inte glömma ”[d]et första ledet i satsen. Jag hatar dina åsikter”.


Här blir man ju först en smula perplex. Hur blev ”jag håller inte med om det du säger” (delar inte din åsikt/disapprove) plötsligt ”jag HATAR dina åsikter”? Men låt gå. Hon fortsätter med att säga att hon – så länge hon andas – med alla fredliga medel ska motarbeta spridningen av de åsikter hon hatar.

Om man då sammanfogar hennes tolkning med vad som får sägas vara andemeningen i Voltaires tankar om yttrandefrihet, blir det ungefär så här:

”Jag hatar dina åsikter, men jag kommer med alla tänkbara fredliga medel att motarbeta deras spridning”.

Det blir ju lite konstigt – ordet ”men” skriker rent språkligt efter att bytas ut mot ett OCH (hat och motarbetande är ju här såta vänner, och bör inte skiljas åt med ett men) vilket ger det mer korrekta ”Jag hatar dina åsikter, och jag kommer med alla tänkbara fredliga medel att motarbeta deras spridning”.

Det är inte utan, att man börjar undra hur det där motarbetandet egentligen går till. Hur förhindrar man fredligt spridning av åsikter man hatar? Om man har en tidning eller ett förlag kan man ju välja vad som publiceras. Har man plats att skriva i någon tidning kan man skriva om något annat (man kan dock tycka att de åsikter man faktiskt HATAR är de man borde engagera sig för att förändra – och då måste man ju ibland ”sprida” den hatade åsikten med syfte att argumentera mot den och få den att ändras) och om man har man en blogg kan man stänga kommentarsfält och så vidare.

Man förstår dock att Lindquist inte nämner det här med att gå i döden. Det blir ju onekligen lite knepigt: ”Jag skulle kunna döda för att du ska få uttrycka dina åsikter, men jag tänker med alla fredliga medel motarbeta deras spridning!” Det skulle alltså betyda att om Jimmy skriver något rasistiskt på sin blogg, och Birgitta försöker hindra honom, så skulle Lindquist då eventuellt döda Birgitta så Jimmy får skriva klart – uttrycka sin åsikt – varpå hon (eftersom hon vill hindra själva spridningen efter att den har blivit uttryckt) fredligt drar ur lan-kabeln eller stänger ner wifi-mottagningen i datorn. Och fortsatt fredligt försöker hålla honom borta från nätet och talarstolar tills han glömt vad han ville säga. Men det stämmer inte heller med andemeningen – Voltaire talade om att gå i döden, och i Lindquists fall skulle det väl handla om att hota att begå självmord om Birgitta hindrar Jimmy att uttrycka sin åsikt, vilket troligen skulle få Birgitta att backa. Om Lindquist däremot önskar mer kraftfulla fredliga åtgärder, så Voltaires besvärliga citat kan läggas åt sidan, ligger ju politiska verktyg nära till hands. Varför inte vända blicken mot Kina!

Mao – som genom den blodiga Kulturrevolutionen ville få till ”det rätta sättet att tänka”; den socialistiska revolutionen skulle inte bara förändra ägarförhållanden utan även folks tankar, vilket bland annat skedde genom att intellektuella tvingades arbeta på åkrar (om de inte dödades på fläcken) – har fått en renässans i Kina. Landets nye partiordförande, Xi Jinping, strösslar Mao-citat omkring sig så det står härliga till (till skillnad från företrädaren, Hu Jintao). Xi Jinping har fördömt försök att klanka på Mao och menar att Mao-kritik kan ”rycka undan grunden för det kinesiska kommunistpartiet och kasta landet in i kaos.” (DN 27/6). Man skulle kunna tro att det helt enkelt krävs hot om kroppsarbete och arkebusering för att hålla en miljard frihetstörstande människor på mattan – men det är enklare än så. För inte så länge sedan skickades ett påbud från partitoppen till lärare vid landets universitet och högskolor, som förbjuder lärarna att ta upp sju tabubelagda ämnen – bland annat yttrandefrihet och historiska misstag av partiet. Frispråkiga mikrobloggare har även fått sina bloggar stängda av myndigheterna. Det bästa sättet att hindra spridning av misshagliga åsikter är ju trots allt att förbjuda dem genom att rent handgripligen kontrollera nätet, och kanske ha en och annan stridsvagn redo på större torg ifall folk skulle få för sig att protestera. Nu tror jag ju inte att Lindquist skulle omfamna stridsvagnen – hon är noga med att påpeka att hon är fredlig – men en ökad kontroll av nätet skulle ju verkligen hindra spridningen av de åsikter hon hatar.