Marmeladov

Marmeladov

Böcker slås ihop framför näsan på skärrade studenter. Ghostbusters tillkallade

AktuelltPosted by Linda Sun, May 26, 2013 09:20:53

Tidigare i veckan kunde man ta del av chockerande uppgifter om tillståndet hos nyblivna universitetsstudenter i ämnet historia. Kanske var det när en elev frågade om det spelar någon roll i vilken ordning krigen kommer, som lärarna ringde i larmklockan. Eller den snudd på ofattbara insikten: ”De har ingen bild av dåtiden”.

http://www.expressen.se/nyheter/dokument/universitetslarm-nya-studenter-kan-for-lite/

Hanna Enefalk, lektor i historia på Uppsala universitet, var hur som helst chockad. Hennes kollegor var chockade. Men frågan är om inte studenterna själva var mest chockade av alla, när de blev upplysta om just kravet på kronologi. I historia, av alla ämnen. Och i och med den begynnande insikten om hur mycket som faktiskt har HÄNT. ”När de börjar inse hur mycket kunskap som finns, blir de chockade”.

Enefalk påpekar dessutom att studenterna inte bara har alarmerande dåliga förkunskaper – de saknar även verktyg att komma i kapp; dels att kunna läsa stora mängder text och ta ut det viktigaste, dels det rent språkliga – ”att de inte klarar av att läsa och skriva på en högre nivå” (trots att de har svenska som modersmål; många studenter med annat modersmål är till och med bättre på svensk grammatik). Ordförrådet är magert, prepositioner sätts fel.

Ungdomarna själva spekulerar i vad det bero på. Kanske att kraven på dagens ungdom är så höga; man måste till exempel ha en ”wow-faktor”. Man måste sticka ut, för att bli lyssnad på.

Det här med att bli lyssnad på är väldigt mycket i ropet. Under den senaste veckan har vi ju sett ett flertal minst sagt energiska exempel på olika sätt att sticka ut, främst demonstrerade i Stockholms förorter. I många fall sägs anledningen vara just att man vill bli lyssnad på, att ingen har lyssnat tidigare, men att det nu, först nu, ”lyssnas”. Överallt finns journalister med mikrofoner. Vissa menar att ledarskribenter borde ge plats åt människor från Husby.

Jonas Lundgren skriver att han tror att inga rökgranater hade kastats om samhället hade skött sig bättre: ”(o)m samhället inte hade gjort ungarna i min förort otjänsten ATT INTE GE DEM det de behöver, grundtrygghet, jobb, UTBILDNING, säkerhet...”. (mina versaler).http://clarte.nu/clartebloggen/bloggartiklarna/8317-husby-ar-inte-problemet-husby-ar-resultatet

Upploppen hade alltså inte hänt om samhället hade gett stenkastarna utbildning. Men i någon mening har förstås samhället visst gett ungdomarna utbildning; utbildning är inte bara gratis i Sverige, man är så illa tvungen att gå i skolan till och med nionde klass. Så vad menar Lundgren? Kanske menar han att skolsystemet blivit så utarmat att de skolor stenkastarna varit hänvisade till är så dåliga att de inte kan anses ge utbildning. Medelklassen tar sina barn och sätter dem i bättre skolor. Andra poängterar att ambitiösa invandrartjejer åker en masse till de bättre innerstadsskolorna; allt går om man kämpar. Alla har faktiskt rätt att byta skola om man vill. Peter Wolodarski skriver i DN idag att det finns ett tydligt samband mellan betyg och var man själv eller föräldrarna är födda och att segregationen är extrem.

Flera vänner och bekanta är lärare på olika nivåer – och ett par har bytt jobb från skolor långt ute i förorterna till väldigt välmående närförorter eller innerstadsskolor. Många av dem säger att dagens elever känns lite lata – att detta har de gemensamt, oavsett socioekonomisk bakgrund. De orkar inte traggla, de ger upp när något tar emot eller blir lite tråkigt, de orkar inte gå på djupet; inte ens de ambitiösa medelklasstudenterna som ska bli advokater och ekonomer – eller forska i historia. Något verkar alltså ha hänt, rent generellt – oavsett varifrån man kommer, oavsett var man bor.

För att exempelvis lära sig läsa bra måste lågstadieeleverna läsa mycket, så att läsningen till sist går så enkelt och smidigt att man faktiskt kan börja tänka på vad som står där – innebörden, och börja ifrågasätta och göra tolkningar. Och för att när man blir äldre kunna läsa mer avancerade texter, fulla av svåra ord och referenser, måste man ha en intern kunskapsbank – så det inte ska bli som för historiestudenterna i Uppsala. Om man måste googla var femte ord och knappt ens har hört talas om olika teorier eller händelser, lär det kännas oöverstigligt att ta sig igenom tusen sidor vetenskaplig text på några veckor.

Krzysztof Bak, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, har under sina 20 år som lärare på universitetet sett en försämring. Han undervisar även polska studenter vid Uniwersytet Jagiellonski i Kraków och upplever att de polska studenterna ”tål mer motstånd och kritik, de är mer garvade och inser att skolsystemet inte bara ska vara trevligt... svenska studenter tycker att motstånd är något onormalt. De upplever det som en kris, och söker någon som är skyldig.”

Och vem är det då som är skyldig till så galaktiska kunskapsluckor som studenterna i historia visar? Det kan ju inte vara något annat än Strukturerna. Reinfeldt, Björklund, alliansen, sexismen och kubismen.

Jag kan inte låta bli att se Strukturerna som ett väsen, lite som Mårran i Mumintrollet. Som glider omkring och suddar ut människors fria vilja och inre driv. Som likt en poltergeist placerar stenar i deras händer och smäller igen böckerna om Napoleon och viskar att allt ska vara skönt och enkelt och att allt är någon annans fel och att så kallat hårt arbete ska ske någon annanstans, på något annat sätt. Hos Strukturerna, kanske. I varje fall inte genom enskilt tragglande och kämpande. Så ska väl livet inte behöva vara.