Linda Johansson

Linda Johansson

Twitter:

https://twitter.com/LindaJohanssn

With a nice Chianti

AktuelltPosted by Linda Tuesday, June 26 2012 18:13:05

Den transhumanistiska organisationen ”Människa plus” har en transhumanistisk deklaration, där en av punkterna handlar om att ”utöka den mänskliga potentialen” – bland annat genom att ”besegra kognitiva [processer som har med tänkande att göra] tillkortakommanden”.

Detta låter ju bra och intressant på många sätt, men man kan fråga sig vad det innebär, att besegra människans kognitiva tillkortakommanden. Spontant kanske man tänker på en framtida metod för att höja folks IQ, men frågan är om hög IQ alltid är bra. Häpet och förfärat har man kunnat läsa om den docent som skar läppen av sin flickvän eftersom han misstänkte att hon var otrogen. Och för att sjukhuspersonalen inte skulle kunna sy tillbaka läppen, åt han helt sonika upp den – med hänvisning till sin höga IQ.

”Jag fick tanken spontant. Jag tänkte, jag ska göra av med den. Jag är vetenskapsman, jag har väldigt hög IQ. Jag har problemlösningsförmåga på en sekund”, säger mannen till Expressen 25/6.

Den typen av blixtsnabbt tänkande klarar sig samhället nog bättre utan; det är ju knappast den typen av förbättrad kognitiv förmåga man eftersträvar i ett framtida, idealt samhälle, och det visar tydligt att det här med kognitiva tillkortakommanden inte bara har med IQ att göra. Men vad kan det då vara? Solidaritet, kanske? Hög IQ och solidaritet. Det borde väl vara bra? Det har emellertid visat sig, att det här med solidaritet är svårare än man kan tro.

Ronnie Sandahl beskyller (Aftonbladet 26/6) Anja Pärson – som kom ut som homosexuell i sitt sommarprat den 23 juni – för att vara osolidarisk, eftersom hon inte vill bli en symbol för gayrörelsen och hålla tal på Pridefestivalen, och för att hon har bott i Monaco och betalat skatt där istället för i Sverige. Han går så långt som att påstå att ordet solidaritet inte ens finns i hennes ordbok.

(Man får väl anta att Sandahl – i konsekvensens namn – är motståndare till migration rent generellt; att folk bör hålla till där de är födda, helt enkelt. Och att de som flyttar till Sverige av olika anledningar bör betala skatt i sina hemländer snarare än i Sverige, för att visa solidaritet med det land de växt upp i.)

Anja borde visa solidaritet med den rörelse som har gjort att hon kan komma ut ur garderoben i sitt sommarprat, twittras det. ”Ett tack och erkännande hade varit snyggt”, skriver Jonas Lundqvist på Twitter.

Men då borde väl Anja ha tackat en massa andra rörelser också? För hon är ju trots allt inte bara homosexuell, hon är kvinna och skidåkerska också. Och utlandssvensk. Med samiskt blod! Och blyg, enligt egen utsago.

Med störtloppsfart borde Anja ha svischat förbi hur hon träffade sin Filippa i en klädaffär och hur det kändes när hon blev kär, och hur det känns att åka skidor snabbt, och tankar kring självkänsla och den egna karriären. Herregud, så egoistiskt och osolidariskt att sitta i radio och dra en massa anekdoter ur sitt liv, när folk svälter i Afrika!

Anja borde förstås ha ägnat 1,5 timme åt att TACKA, och bett producenten lägga upp en bild på ett kvitto på att hon betalat skattemellanskillnaden för alla de år hon varit skriven i Monaco. Först kunde hon ha tackat HBT-rörelsen, och nämnt alla kämpar vid namn, och kanske berättat lite om varje kämpe, och efter varje kampanekdot sagt att hon aldrig hade kunnat göra detta radioprogram, med detta innehåll, om det inte vore för dem. Därefter hade hon kunnat tacka skidfabrikanten, producenten, stavfabrikanten, ljudteknikern, sin tränare, kvinnokampen, den programansvarige som valde ut henne, sina föräldrar, för att de skaffade henne, och deras förfäder, och de samiska kusinerna (hon kan ju faktiskt inte bara visa solidaritet med HBT-rörelsen och kvinnorörelsen, Anja har samiskt blod och samiska kusiner, och hon följer ibland med och hjälper dem med renarna!) och liftmakare och Ingemar Stenmark.

Och hon borde inte ha avslutat med att berätta att hon ska bli mamma, utan högt och tydligt ha deklarerat att hon vill bli en gayikon som hädanefter uteslutande pratar om HBT-rörelsen iförd kroppsmålning, på Pridefestivaler såväl som i andra sammanhang.

Men plötsligt slår det en, att om hon hade gjort just så, ja då hade ju inte Ronnie Sandahl kunnat skriva sin kanske mest uppmärksammade krönika någonsin, och det hade ju faktiskt varit ganska osolidariskt mot journalistkåren, som ju indirekt är en del av hennes (ekonomiska) framgång eftersom de rapporterar om den.

Så det är inte lätt, det här med solidaritet, och vem som mest behöver den, och vem som ska visa den, och när. För att återgå till Människa plus: kanske kan man tänka sig ett system där man först höjer folks IQ, så att de kan hantera den ganska komplicerade matris av solidaritet som måste visas på rätt sätt och vid rätt tillfälle, och att Sandahl ansvarar för solidaritetsträningen? För man måste ju anta att det finns en sällsynt intrikat tanke bakom det faktum att han ägnar sin tid åt att skriva krönikor om andras brist på solidaritet istället för att visa barnen i Afrika lite solidaritet. Han är ju trots allt människa.

  • Comments(1)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by KAJ Tuesday, June 26 2012 18:50:04

Så bra skrivet!