Linda Johansson

Linda Johansson

Twitter:

https://twitter.com/LindaJohanssn

Förslag att varva teori och praktik ökar antalet obehandlade benbrott

Hur är det möjligt?Posted by Linda Tuesday, July 10 2012 14:22:58

Nu, mina vänner, är måttet rågat. Elisabeth Fernell, läkare (barnneurologi och habilitering), skriver i SvD 7/7, att förutsättningar till teoretiskt tänkande uppvisar en stor variation mellan individer. Har ni någonsin hört något så tokigt?

Det har i alla fall inte Camilla Svantorp, socialdemokrat och fil mag i pedagogik. Hon undrar, på Twitter, ”om inte detta var det värsta svammel” hon läst, och ber om evidensen bakom detta sinnessjuka påstående. Fernells påstående tycks ju faktiskt implicera att alla människor inte skulle vara exakt lika intelligenta.

Kan det vara sant, undrar ni nu. Kan en läkare i barnneurologi verkligen påstå något så konstigt som att människor skulla ha olika förutsättningar? Men ja, så här står det, ordagrant: ”Förutsättningar till teoretiskt tänkande uppvisar en stor variation mellan individer. I likhet med andra förmågor som musikalitet och skicklighet i idrott så har vi också olika förutsättningar till att hantera teoretiska uppgifter.”

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/alla-elever-klarar-inte-hogre-teoretiska-krav_7329435.svd

Vad drar då Fernell för praktisk slutsats av detta? Menar hon kanske att vi bör bygga koncentrationsläger? Nej, hon menar blott att det saknas en aspekt i debatten gällande kraven i skolan, och att vissa barn borde få varva teori och praktik redan på högstadiet.

När man läser reaktioner på detta, får man reda på att människor nu tappat tron för hela läkarkåren – endast på grund av Fernell. De vågar alltså inte längre gå till doktorn när de brutit benet, eftersom det finns en läkare som påstår att barn har olika förutsättningar för teoretiskt tänkande. I förlängningen innebär alltså Fernells inlägg att många människor kommer att gå med obehandlade benbrott - och ännu värre åkommor. Vissa kommer kanske till och med att dö, eftersom de inte längre litar på läkare.

För alla vet ju, att alla barn är exakt lika bra på allt. Om det är någon skillnad, så beror det på Fredrik Reinfeldt. Om alla fick ut säg tio tusen i månaden efter skatt, oavsett jobb, ja då skulle alla tonåringar hoppa två meter i höjdhopp och alla människor vara påtänkta för Nobelpris – i alla ämnen.

Nej, nu får du lägga ner, säger någon nu. Nu är du sådär löjlig igen. Det är klart att människor har fallenhet för olika saker. Mozart var mer musikalisk än genomsnittet och Zlatans bollsinne är bättre än gemene mans. Det är just när det gäller det teoretiska, det är DÄR alla barn är EXAKT lika duktiga.

Nej, så menar man ju inte heller. Däremot ska man inte dela in barn i kategorier. Ingen ska behöva känna sig sämre än någon annan. Alla ska nå samma mål. Och man ska inte sänka kraven (enligt Baylan http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/att-sanka-kraven-loser-inget_7323705.svd ) – man ska ha höga krav. Men hur höga?

Från den egna skolgången minns man ju att vissa blev färdiga blixtsnabbt med uppgifterna, medan andra fick traggla. Det kanske inte var sant? I själva verket kanske alla blev klara samtidigt, och gjorde uppgiften lika lätt.

Kanske är David Brooks någonting på spåren i sin DN-kolumn (10/7), där han poängterar att bråkstakar missgynnas i skolans betygssättning. Kanske är det DÄR skon klämmer. Vi har alla exakt samma teoretiska förmågor, men vissa av oss är mer aggressiva och krigiska och påminner om gamla engelska kungar!

David Brooks skriver att utbildningssystemet belönar människor av en viss sort – håll i er nu, för det är ruskig läsning – nämligen de som ”samarbetar och är disciplinerade, prydliga, läraktiga, flitiga och ambitiösa.” Och så kan vi ju inte ha det. Det luktar ju koncentrationsläger lång väg. Tänk om hela världen var full av människor som aldrig var oregerliga.

Brooks menar att Henrik V i Shakespeares skådespel inte skulle ha blivit belönad i dagens skola, eftersom han var bångstyrig som ung och modig som vuxen. Förmodligen är det så att de som bråkar mest blir modigast som vuxna, för så var det ju för Henrik V. Skolorna måste därför engagera eleverna sådana de är, menar Brooks. Inte tvinga minipåvar och små-Henriks att bli samarbetsvilliga, ambitiösa och läraktiga.

Kanske kan man skriva om läroplanen, och införa helt nya ämnen. Alla har ju ändå exakt samma förmåga till teoretiskt tänkande, och fakta kan man få via mobiltelefonen. Vad sägs om ämnet ”Hela havet stormar”, där den som på det mest kreativa sättet stör lektionen får högst betyg. För att krydda anrättningen lite extra, kan man återinföra det relativa betygssystemet, så att bara en eller två kan få det högsta betyget. Förstå, vilket kreativt ståhej det kommer att bli på de lektionerna! Eller lektioner. Här kan lärarna luta sig tillbaka och bara fröjdas. Ett annat förslag är ”Bulldozring”, ett ämne som går ut på att köra över folk i grupparbete. Den som på kortast tid får sin grupp att börja gråta får högst betyg. Eller ”Blitzkrieg”, där man kan försöka ockupera närliggande klassrum. Kanske de finska klassrummen! Där ska ju eleverna vara så duktiga och läraktiga. Då skulle de få sig en läxa som heter duga.

Vissa menar att katederundervisning leder till korvstoppning, och folk som inte vågar ifrågasätta. Se framför er, när 10 000 Henrik den femte intar landets högskolor och universitet! Vrålande, och med svärdet i högsta hugg, stormar de fram mot läraren och erövrar katedern. Och kanske kan världen äntligen bli en liten, smula bättre. Mer kreativ, och mer jämlik.

Snart i ett klassrum nära dig



  • Comments(1)//linda.lindasfilosofi.se/#post304