Linda Johansson

Linda Johansson

Twitter:

https://twitter.com/LindaJohanssn

Kan själv?

HopplöstPosted by Linda Wednesday, June 13 2012 20:59:01

Dan Jönsson har fått en hel del kritik för sin bok ”Ingenmansland – Ett år på Sveriges baksida” (= det som finns utanför Stockholms tullar) där han beskriver sin ångest när baksidans folk handlar fryspåsar, spelar bingo och kör epatraktor som om det inte fanns någon morgondag.

Han fantiserar om arbetslösa tjejer i Sandviken som går omkring och speglar sig i Lindex skyltfönster och tänker (om sig själva) att de ser risiga ut. Tjejer som i hans fantasi ägnar sig åt att måla naglarna med guldlack ”utan anledning”, att fundera på någonting någon sa i fyrans morgonsoffa samt att vänta på grön gubbe fast det inte kommer någon bil (sid. 198). Han frågar sig återkommande varför ingen gör något, varför ingen ser något. Varför alla människor tycks vara så handlingsförlamade.

”I dagens Arbetarbladet handlar den stora nyheten på lokalsidorna om en barnfamilj i Sandviken som levt med tio vanvårdade hundar i ett kaos av skit i flera månader, utan att någon märkt något. Nu har hundarna omhändertagits av polis, och barnen ska utredas.” (sid. 194)

Den första bild jag fick upp för min inre syn när jag läste ovanstående, var hur tio osympatiska byrackor hämtas av piketstyrka och sätts i häkte, medan barnens inblandning i soppan – i hur stor utsträckning hade de influerat hundarna? – börjar utredas, samtidigt som de vuxna i familjen står som levande frågetecken när polisen kommer, för enligt Jönsson hade ju INGEN lagt märke till skiten. Så var det ju förstås inte, och jag får slå mig själv på fingrarna för mitt drastiska men ofrivilliga feltänk.

Det där med personligt initiativ och ansvar tycks omöjligt inför ”marknaden”, under vilken vi alla är viljelösa slavar. Frågan är emellertid om det är vettigt att se på folk generellt som handlingsförlamade. Som tvångsmässigt och glädjelöst kör varv efter varv runt ett patetiskt torg under det att stadens alla hundar bajsar okontrollerat. Eller tro att ingen kan ta initiativ och åstadkomma något på egen hand. Eller lära sig svenska med bara två år på SFI.

Enligt Kajsa Ekis Ekman kommer förslaget att begränsa SFI (svenska för invandrare)-undervisningen till två år att leda till att massor av människor aldrig kommer att kunna stava till demokrati (eller kontrakt) och därmed kommer att kunna utnyttjas som svart arbetskraft. ”För dem som önskar sig en lättmanipulerad underklass är detta förslag guld värt”, skriver Ekman, och demonstrerar därmed en synnerligen nedlåtande syn på SFI-studenterna. Ska man verkligen utgå från att folk (som faktiskt har flyttat till ett annat land) är lättmanipulerade och handlingsförlamade? För att de inte kan perfekt svenska?

Det är säkerligen bättre med tre år än två, men på Kajsa Ekis Ekman låter det som om det istället för för svenska TV-program bara blir brus i rutan efter två år på SFI. Som om alla svenska skrifter slås ihop som genom ett Harry Potterskt trollslag efter dessa två år. Som om studenterna efter två år omöjligen kan fortsätta förkovra sig på egen hand. (Och för de personer som verkligen är handlingsförlamade, kanske på grund av traumatiska upplevelser, är det väl andra insatser än SFI som behövs?)

Men vem vet. Kanske är vi verkligen handlingsförlamade, allesammans. Som viljelösa offer åker vi runt våra torg, målar naglarna utan anledning och får betyg baserat på de kunskaper som läraren helt på egen hand tryckt in i våra hjärnor, utan någon som helst ansträngning från vår sida – för det kanske vi inte ens kan. Anstränga oss. Och vem vet hur många skitande hundar man har i sitt vardagsrum.



  • Comments(0)//linda.lindasfilosofi.se/#post300