Linda Johansson

Linda Johansson

Twitter:

https://twitter.com/LindaJohanssn

Ruben rullar

MarmeladovPosted by Linda Saturday, March 03 2012 09:45:06

Min kära vän J blev mamma i somras, och är nu mitt uppe i den vildsinta tornado av skryt och tävlan som kännetecknar hetsen kring folks älskade små telningar. Jag antar att ni har märkt det ni också. Men något man undrar lite över, är två saker: först och främst – hur viktigt är det att göra saker tidigt? Är det så att alla som gör saker tidigt, en eller två eller tre månader före genomsnittet, blir mer framgångsrika som vuxna? Och om så är fallet: har det hänt något på senare år? De barn som fötts säg de senaste fem åren, är de tidigare än tidigare generationer? Det vill säga, tidigare än de barn som förut ansågs tidiga? Kommer man snart att kunna läsa, på familjelivs forum, om barn som ställer sig upp utan stöd redan i mammans mage?

Jag lutar åt att något nog måste ha hänt. För rent generellt är det ju bäst att hålla sig undan när man möter dagens ungdom. Man pantar burkar, till exempel. Vid maskinen bredvid står två tonåringar. När deras maskin är full och slutar fungera, störtar de fram till min maskin, mosar in en av sina burkar (för snabbt, så min maskin stannar) varpå de rusar iväg, utan att vare sig be om ursäkt, le lite generat eller ringa för att meddela personalen att deras maskin är full. Man undrar. När rullade dessa tonåringar? Var de tidiga eller sena? Eller manliga bilförare i åldern 18-24, som verkligen är livsfarliga. Om ni ser en bilförare i den åldern, håll undan, för de kommer att preja, köra över er, köra in i er, ty de har ännu inte fått något konsekvenstänkande. Men det jag undrar nu är: När gick de? När komponerade de ihop sin första tvåordsmening?

Ja, man undrar sannerligen vart världen är på väg. Alltför ofta tyder allt på att vi är på väg mot undergången. Inte minst när det gäller den naiva uppfattningen om brottslingar. I dagens (3/3 2012) SvD kunde man läsa om fyra svenskar som åtalats för terrorism (de planerade att spränga Jyllandspostens kontor eftersom denna tidning publicerat Muhammedteckningar). Om en av dem kan man läsa att ”uppfattningarna går isär”. ”Å ena sidan beskrivs han som en helt vanlig person utan extremistiska tendenser, en person som alltid kom ensam till moskén och som haft regelbundna inkomster från sitt jobb. Å andra sidan beskrivs han som en fanatiker”. Som om en person inte skulle kunna sköta ett arbete OCH vara fanatiker. Samtidigt. Man vänder blad i tidningen och läser om 23-åringen som planerade att döda dagisbarn för att bli inlåst på psyket. Där står att mannen tidigare är ostraffad, och hans hyresvärd säger att han ”betalat hyrorna i tid och varit skötsam”. ”Det allmänna intrycket är att han är en snäll pojke. Det här är ett rop på hjälp, den här killen mördar inga barn”, menar hyresvärden, troligen då baserat på att han betalat hyran och kanske hälsat i trappuppgången. Och så har vi det igen: det verkar omöjligt att betala hyran OCH ha allvarliga psykiska problem. 23-åringen hade trots allt införskaffat knivar och sprutor.

Undrar förresten hur gammal han var när han rullade, denna 23-åring. Tidigt, sent eller normalt?

När man läser att kravet på att taxichaufförer ska ha lokalkännedom ska tas bort, för att de har så dålig lokalkännedom att ett sådant krav inte hjälper, ja – då tänker man att the end is nigh.

Men så kommer ändå den där ljusglimten som får en att inte ge upp allt hopp. Psykologer på IKEA! Vilken lysande idé. Kanske finns det hopp för världen trots allt. (http://linda.lindasfilosofi.se/#post243 )



  • Comments(2)//linda.lindasfilosofi.se/#post292