Linda Johansson

Linda Johansson

Twitter:

https://twitter.com/LindaJohanssn

Dr Strangelove eller: risken med att använda ord som "etnicitet"

FolkPosted by Linda Thursday, May 17 2012 13:04:21

Tänk dig att du är en av de personer som får i uppdrag att försöka göra något åt arbetslösheten. Hur skulle du gå till väga? Skulle du kanske börja med att titta på gruppen arbetslösa, och se om de har något gemensamt? Jo, det skulle du nog. Men om du skulle komma fram till att många av de arbetslösa är födda utomlands, och har lägre utbildning än de som har arbete, och att de ännu inte har lärt sig svenska (notera för guds skull att jag säger OM) – då måste du genast springa in i en vägg med huvudet före och hoppas på hjärnskakningsorsakad minnesförlust. Ty detta är tankar som du inte ens får tänka. Då kommer du snart att finna dig själv bankande på dörren till närmaste skytteklubb. Vissa tankar leder nämligen raka vägen ner i avgrunden. Om du tänker tanken ”de kanske är arbetslösa för att de inte har lärt sig svenska än, eller för att de endast fick lov att gå i skolan i några år - låt oss ge mer resurser till språkundervisning och annan utbildning, så de kommer ikapp och kan tävla på lika villkor”, så kommer du, med nödvändighet, snart att börja bränna ner flyktingförläggningar och beställa konstgödsel.

Reinfeldt orsakade ramaskri när han talade om etniska svenskar, och rättade sig sen via TT eftersom etniska svenskar inte är ett lyckat begrepp, då det inte används i officiell statistik. Via TT sa han att Sverige har strukturella problem med en högre arbetslöshet bland unga och utrikesfödda. Statistiken talar sitt tydliga språk enligt Reinfeldt – bland inrikesfödda mellan 25 och 54 år är arbetslösheten 3,4 procent. Men han sa alltså ”etniska svenskar” från början, och då vet man, att han förmodligen har ritningar till ett koncentrationsläger på sin kammare.

”Jag tycker att det är otäckt att en statsminister i Sverige pekar ut vissa grupper och särar ut dem i vi och dom”, säger Stefan Löfven till SvD. Han menar alltså, får man anta, att men inte heller bör använda ord som inrikesfödd och utrikesfödd, för det är ju också att dela in folk i grupper.

Nu visar det sig dock att det ord Reinfeldt först använde – etnicitet – inte längre bör användas, åtminstone inte i sammanhang som rör människor. Olof Åslund, generaldirektör för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) använder aldrig detta ord, eftersom det inte är väldefinierat. ”Man är ute på väldigt osäkert område [om man använder det ordet]”, säger han i SvD 16/5. Etnicitet är ett knepigt begrepp, som skulle kunna användas för att ”skilja mellan romer och samer”, enligt Stefan Lundgren, generaldirektör för SCB.

Och det förstår man ju, att ord som ”etnicitet” måste bort. Inte ska man väl kunna skilja på romer och samer, det är att skilja på människor, och det får man bara inte göra. Detta torde innebära att man heller inte får använda ord som romer, samer eller indianer, för om man gör det, ja då har man implicit gjort en uppdelning i vi och dem. Om man säger ”indianerna var duktiga på att rida”, så har man markerat att det skulle finnas två grupper – indianer och icke-indianer, och om man gör det, så innebär det att man kommer att bygga ett koncentrationsläger. Så fort man har sorterat in människor i ett fack, kanske i en önskan att analysera eller diskutera något fenomen, kommer man att likt Dr Strangelove drabbas av alien hand-syndrome http://youtu.be/iesXUFOlWC0 och förtvivlat surfa in på främlingsfientliga siter och börja göra konstiga gester.

Det är dock fler som är okunniga, märker jag. Efter att ha bläddrat fram några sidor i SvD (fortfarande 16/5) kommer man till Gunnar Strömmers krönika, som handlar om att lägstanivån i skolorna bör lyftas (snarare än att duktiga elever ska tvingas vara kvar i dåliga skolor och agera draghjälp åt de sämre eleverna). Han skriver att skillnader i skolbetyg beror mer på föräldrarnas sociala bakgrund och utbildning än på etnicitet. Hoppsan! Etnicitet. Nu blir det smäll på fingrarna. Etnicitet har faktiskt inte med någonting att göra, allt handlar om något annat. Och det går inte att säga ”nyanlända svenskar” heller, för då har man pekat ut EN HEL GRUPP, vilket kan få fruktansvärda följder.

Det finns dock en öppning, när det gäller krafttag mot arbetslösheten, och försöken att analysera det hela via kategorier och gemensamma nämnare. Unga! Arbetslösheten bland unga tycks vara extra hög. Där kanske det finns något att jobba med? Ung är man för övrigt (enligt den här statistiken) om man är 15-24 år. Bara som en fotnot. Arbetslösheten bland personer som är 15-24 är extra hög.

Alltså: hur ska vi se till att femtonåringarna kommer i arbete, vad är det vi kan göra? Försök se dem framför er inre syn, dessa horder av förtvivlade, arbetslösa svenska (är det förresten lämpligt att använda ord som svensk, dansk, tysk? Är inte det att dela in i grupper?) femtonåringar som hålögda driver omkring på gator och torg. Det är ju fruktansvärt. Och hur ska dessa femtonåringar kunna konkurrera med exempelvis nittonåringarna, som ju har gymnasiekompetens? Vi måste genast göra något. Är det någon som har ett förslag på hur vi kan hjälpa alla dessa femtonåringar?

  • Comments(3)//linda.lindasfilosofi.se/#post296

The End is Nigh

FolkPosted by Linda Sunday, April 08 2012 17:28:22

I torsdagens (5/4) DN kunde man ta del av de mest fasaväckande uppgifter som tänkas kan, nämligen att barn nu får behandlas hur illa som helst.

En insändare från Eva Eriksson, 14, utgör fruktansvärd läsning, och det står fullständigt klart att måttet sannerligen är rågat. Nu måste vi agera. Tiden är kommen – the end is nigh – då vi skola samla alla våra krafter på det att våra ungdomar inte ska gå under och försvinna in i ett oändligt mörker av trasiga skor och för studentflak avstängda gator.

Fjortonåriga Eva berättar – känsliga läsare varnas – om när hon skulle gå till skomakaren. Denne tog glädjestrålande emot skor från tanten före och lovade – med ett leende på läpparna – att laga dem. Tydligen var det lustigt nog så att tanten och Eva hade EXAKT samma problem med EXAKT samma typ av skor. ”Ett precis likadant hål i en precis likadan sko”, skriver Eva.

Er puls stiger. Vad hände sedan? Visade det sig att skomakaren ingår i en liga som kidnappar unga svenska kvinnor, för att sälja dem som sexslavar? Misshandlade han Eva? Drogade han henne? Nej, något mycket värre. Han ville inte laga hennes skor.

Ja, ni läste rätt. INTE LAGA HENNES SKOR!

”Han ser irriterat på mina skor och förklarar kort och bestämt att det här minsann är något jag får göra själv och inget han tänker lägga ner tid på, att jag med lite ansträngning borde klara av det alldeles själv”, skriver Eva.

Man önskar sig visserligen fler uppgifter här, för det hela verkar ju en smula underligt. Ville inte skomakaren ha fler jobb? Var det verkligen exakt samma problem? Har Eva utelämnat någon ordväxling? Men vi säger att det gick till precis så. Att han av någon outgrundlig anledning inte ville hantera just Evas skor. Att Eva blev utsatt för någon sorts skodonism.

Ratad och förkrossad lämnade Eva skomakaren, skakad in i märgen. Skräckslagen såg hon sig om där hon strövade omkring på stadens gator och torg, och hon kände sig oerhört liten ”bland storstadens så många vuxna som lurar vid varje hörn”. Marken svajade, ty hennes grundvalar hade blivit rubbade. Världen var nu en annan; den värld som hon levt i hela sitt fjortonåriga liv, fullkomligt fri från minsta obehag, den fanns inte längre. Skomakaren hade krossat den. Dessutom regnade det. Det REGNADE!

Hon har en teori om att hon inte fick hjälp för att hon var klent byggd. Kan det vara så? Det vore ju förfärligt. Tänk om det är så! Att skomakare diskriminerar de klent byggda! Kanske är Eva i själva verket en så kallad whistleblower! Den första av de klent byggda som vågar blåsa i visselpipan och peka på oacceptabla förhållanden. För hon lär ju inte vara den första av de klent byggda som inte får hjälp av landets skomakare. Kanske har ingen vågat tidigare! Vågat sjunga ut, om hur det är att gå hem med sina trasiga skor, av den enda anledningen att man är klent byggd.

Det är inte riktigt klart. Och hennes eget fokus tycks dock ligga på det här med att det är just barn och unga som behandlas illa, inte de klent byggda med blå ögon. Men klart är, att vi måste kraftsamla, för så här kan vi inte ha det. Inte kan vi ha gatorna fulla av hålögda och desillusionerade fjortonåringar, för vem vet vad detta leder till i förlängningen.

Men det finns hopp. Dagens ungdomar är trots allt mycket initiativrika, och nu planeras en stormning av stadshuset, eftersom politikerna har bestämt att stänga av vissa gator i Stockholms city för studentflak. Anledningen är att trafiken korkar igen fullständigt under en månads tid, och att boende och företagare klagar på att folk väsnas, kastar saker och kissar från flaken.

Det är ju minst sagt upprörande. Först vägrar skomakarna att laga de ungas skor, och sen gör politiker så de inte kan skjuta fyrverkerier och kissa på förbipasserande människor! Ungdomarna har faktiskt kämpat jättehårt i skolan i tolv år, och då är väl det minsta man kan begära att de - vrålande och urinerande - ska få korka igen trafiken?

Stormningen av stadshuset administreras via en Facebookgrupp vid namn PROTESTLISTA MOT FLAKFÖRBUDET I STOCKHOLMS INNERSTAD. När 15 000 har anslutit sig till gruppen, ska stadshuset stormas.

När det gäller trafikkaoset, så sägs följande:

”Att trafiken blir kaos i innerstan under dessa 4 veckor hör till, det är därför det finns en tunnelbana!”

Och det har de ju fullständigt rätt i. Planen är att akut sjuka under fyra veckors tid ska fraktas till sjukhusen medelst tunnelbana, inte ambulans. Inga skrymmande varor ska heller komma in till innerstaden, annat än med tunnelbana. Det är faktiskt det minsta vi kan göra för våra ungdomar. De är ju trots allt vår framtid!



  • Comments(1)//linda.lindasfilosofi.se/#post294

WT eller inte WT, det är frågan

FolkPosted by Linda Tuesday, November 01 2011 20:00:36

Den som inte blir nyfiken av att läsa diskussionsrubrikerna nedan måste ju vara död inombords. Flashback är en guldgruva.


Fel att ha fel tröja ?

Är det här WT (white trash)

Kreditkort Amex platinum/Centurion kan jag komma över ett sådat kort?

Vad är inte WT?

Varför är alla Emo-brudar som skär sig i handleden så jävla nöjda över det?

Visst finns det fler olika klädes stilar nu än förr?

Kan man egentligen skapa sig frihet och stå utanför systemet idag? Bekymrad...

Den konservative tönten

Jag blir äcklad av tjocka människor!

Avskyr nöjda människor.

Bräd = Jordig?

Wannabe Gangsters och dylik

40-åriga WT:s med hjärnor lika avancerade som en 15-årings

Stora och ENDA tråden om folk i mjukisbyxor.

HOFFMAESTROS klädstil?

Live the dream, hur?

Fet brud i korsett

Ordenssällskap, erfarenheter av och frågor kring (frimurare, druider, odd fellow etc)

Vad tycker ni om estet-människor?

Den stora Mods-tråden.

Vad är en "kicker"??

Visitkort med namn och bild. vanligt vid krogragg?

Fenomenet modebloggare och deras svansar

Varför "håller" man på ett lag?

WT att gå och kolla på Allsång På Skansen, Lotta På Liseberg osv.

Hårdrockare! Har ni någonsin sett något så jävla vidrigt?

När blir man "övre medelklass"?

RAUK:s sommarbal 2011, vilka ska dit?

Vissa bögars fjolliga röster

"Emos", vad har de för framtid?

Klackring

Varför måste den "fula" vara den smarta?

Ravestampare vs DJ

Vad är det egentligen att vara medelklass?

Vart är det coolt att hänga?

Skate-typer (Trend)

Östermalm - samlingstråden

Stora tråden om Brats - och skillnaden mellan olika brats

Stekarkulturen (enda tråden, okej?)/Mod

D.I.Y-kulturen behövs mer?

Vilken subkultur är det här?

Skulle Justin Bieber på egen hand kunna ta död på hipsterkulturen?

Korrekt definition av metromodet



  • Comments(0)//linda.lindasfilosofi.se/#post285

Walk up to the machine

FolkPosted by Linda Saturday, October 01 2011 11:24:22

Man ska gå en veckas intensivkurs på ett universitet. Det är en kurs som riktar sig till magisterstudenter, masterstudenter och doktorander. Det vill säga, folk som redan tillbringat viss tid på universitet. Någon gång har de stått inför uppgiften att hitta rätt lokal och rätt litteratur.

Läraren skickar ut ett schema och en litteraturlista. Universitet, sal, tid, artiklar, böcker. Inget är konstigt. Man har gjort det förr. Gått kurser. Fått tag på litteraturen, läst den, letat sig fram till lokalerna där seminerierna ska äga rum. Även i främmande städer. Främmande länder! Man vet vad man ska göra. Så är det idag. De allra flesta har rest, och vid resans ankomst fått leta efter något. Ett hotell, en mötesplats, en tågstation. En skola. Ett hus. Och idag lär det vara lättare än någonsin, med internet och gps i mobilen.

Så börjar det rassla in mystiska mail från läraren – mail som måste vara svar på frågor han har fått från de studenter som ska gå kursen, för han skriver de mest underliga saker. Att universitetet inte kan se till att de har någonstans att bo, bland annat. Detta måste studenterna själva ombesörja. Universitetet kan heller inte bidra med ekonomisk hjälp, skriver han. Vidare poängteras att varje student själv ansvarar för att skaffa fram litteraturen (och läsa den, antar jag. Detta är dock inte explicit, vilket med största sannolikhet kommer att innebära stora problem vid kursstarten). När det gäller de ganska snåriga texter vi ska läsa, så får man förhoppningsvis saker utredda på seminarierna. Men det stora problemet verkar vara att över huvud taget hitta till seminarierna. Läraren har därför gjort sitt yttersta för att hjälpa oss medelst skriftliga instruktioner. Han skriver utförligt om kollektiva transportmedel, priser, remsor, kuponger, och 7-dagarskort, och att om man köper ett 7-dagarskort, ja då är det så att man tjänar på att åka så mycket som möjligt. För då blir ju varje resa billigare. Därefter kommer en beskrivning och förklaring av universitetsbyggnaden, gällande våningar och hur tanken bakom rumsnumren sett ut. E200 är i byggnad E, våning 2. D300 är i byggnad D, våning 3. A400 är i byggnad A, våning 4. Sen kommer han in på byggnadens struktur och placering. Flyglar som är södervända och ord som ”oblong” och ”protruding” dyker upp i dessa logistiska instruktioner.

Man börjar fantisera om sina blivande kurskamrater. Hurdana är de?

Kanske kommer de från mörkaste Peru. Kanske har de aldrig någonsin förr googlat. Kanske har de aldrig, på egen hand, tagit reda på hur man gör för att ta sig från punkt A till punkt B. Kanske är de sådana där barngenier? Child prodigies? Som har en extremt hög IQ, men aldrig har lämnat hemmets lugna vrå utan vuxet sällskap? Föräldrarna har forslat dem överallt. Till skolan, hem från skolan. Aldrig har de stått allena inför uppgifter som ”läs kurslitteraturen, ta dig till universitetet och delta i seminarierna”. För att inte tala om ordnande av boende och bemästrandet av kollektivtrafiken. Kanske framstår detta som något alldeles oerhört. Hur GÖR man?

Och så läser man om hunden Eira som smet från sin dagmatte och tog tunnelbanan hem.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13708837.ab

Hon gick en kilometer till närmaste tunnelbanestation (Hökarängen), smet under spärrarna, och hoppade på grön linje åt rätt håll. Sen åkte hon sex stationer och hoppade av vid Gullmarsplan, som är den station som ligger närmast Eiras hem.

Men Eira hade ju faktiskt åkt sträckan förut. Det har inte studenterna gjort. De står inför något fullkomligt främmande. Och studenterna måste ju, med hjälp av sin överlägsna intelligens, läsa skyltarna på tågen för att se vart tågen är på väg, och koppla samman denna information med uppgifterna i lärarens mejl, vilket är en tämligen avancerad kognitiv operation. Så trots lärarens hjälp, som möjligen kan anses vara en smula överdetaljerad, kommer de att ställas inför en uppgift som är så svår att ingen annan levande varelse än människan är kapabel att utföra den.



  • Comments(0)//linda.lindasfilosofi.se/#post281

Hjälp!

FolkPosted by Linda Monday, September 05 2011 21:31:02

Åh, arma värld. Så många det är som behöver hjälp. Överallt. Verkligen överallt, hela tiden. Hjälp! Vi måste ha hjälpmedel, vi måste få information. Vi måste få stöd. Och jag pratar nu inte om de svältande i Afrika, nej så långt behöver man inte färdas för att hitta nödställda. De finns även här, i vårt eget land.

Vi kan börja med de skolelever som har funktionsnedsättningar av olika slag – dyslexi, ADHD, ADD, autism. Dessa elever behöver extra stöd. Det har de laglig rätt till, och det är förstås helt i sin ordning. Men nu är fruktansvärda saker i görningen, i och med den nya skollagen. Hjälpen hotas. Det är Jan Björklund som är i farten förstås. Och HAN VILL BARA GE STÖD TILL ELEVER SOM RISKERAR ATT INTE FÅ GODKÄNT. De som redan har godkänt, eller högre betyg, ska inte få någon extrahjälp.

”Många av elever med dyslexi, ADHD, ADD, Asperger och autism, är otroligt begåvade och ska ligga på MVG för att ha nått sin fulla potential”, säger Sven Ekelöf, dyslexiförbundets kanslichef. Med andra ord: alla (han säger visserligen inte alla utan många, men det ligger väl i sakens natur att man inte med absolut säkerhet kan avgöra vilka som faller utanför ”potential att ha MVG i alla ämnen”-kategorin) funktionshindrade som inte har högsta betyg i alla ämnen, måste få extrahjälp, så detta uppnås. Alla funktionshindrade ska ha högsta betyg i alla ämnen.

Man funderar lite stillsamt över de andra. De där helt vanliga eleverna, som inte har någon funktionsnedsättning. De som har en medelmåttig IQ och normal arbetskapacitet. Är det så att ALLA elever ska ha hjälp ända tills de erhåller högsta betyg, eller är det endast de funktionshindrade?

Sen undrar man ju om det där extrahjälpen (och notera: jag pratar nu om den hjälp som handlar om att gå från VG till MVG, från B till A) kommer att fortsätta även i yrkeslivet. Det är ju ett faktum att alla människor inte passar för alla yrken. Alla kan inte bli höjdhoppare, kirurg, pilot eller advokat. Eller? Kan man kanske tänka sig extra stöd, så att alla verkligen kan bli allt? Den dyslektiske lågstadieläraren kan ha en assistent med sig, som korrigerar ifall han eller hon skriver fel på svarta tavlan. Kanske kan man som astronaut ha Christer Fuglesang som assistent, när man ska ut ur rymdraketen och skruva med tjocka handskar. Kanske kan man hänga på Christers mage, och pilla så gott man kan. För man har ju EGENTLIGEN samma potential som Christer. Det är bara det att man liksom behöver ha Christer med sig, för att arbetet ska bli gjort.

Men det är inte bara funktionshindrade skolelever som är illa ute. De överviktiga får inte heller någon hjälp, kan man läsa i dagens (5/9 2011) SvD. Fasaväckande siffror redovisas. 200 000 SVENSKA BARN ÄR SÅ ÖVERVIKTIGA ATT DERAS FRAMTIDA HÄLSA ÄR I FARA. Jag ser det framför mig. 200 000 barn driver tomögda och förvirrade omkring på gator och torg, konstant ätande. Likt zombies tar de sig fram genom tillvaron, oförmögna att sluta äta. Föräldrarna står handfallna och ser hur deras små telningar sväller ut över alla bredder, samtidigt som de förser dem med mer mat. VI FÅR INGEN HJÄLP MED VÅRA FETA BARN, rasar de. (Hoppas för övrigt att denna information inte når de svältande i Somalia).

Malin Agn är en av de föräldrar som oroar sig över sitt barns övervikt. För ett år sedan vände hon sig till skolhälsovården. ”De vägde och mätte, men sen hände inget mer”, säger hon upprört och berättar att hon gick raka vägen hem och startade hemsidan ”mulligabarn.se” som vänder sig till föräldrar med överviktiga barn. ”Sverige är ett så välorganiserat land så jag trodde det fanns hjälp att få”, säger hon. Döm om hennes förvåning när hon insåg att så inte var fallet. Ingen hjälp fanns att få. När det gäller övervikt är Sverige tydligen ett u-land, ingen vet ett enda dugg. Professor Claude Marcus håller med. Han menar att det är ett oerhört stort problem att svenska barn med fetma inte får hjälp.

Man blir lite förbryllad, och tänker att förr i tiden så var det så att man gick ner i vikt om man åt mindre än vad man gjorde av med, men kanske är denna kunskap numera förlegad. Så man googlar. Man googlar fetma.

På Stockholms läns landstings hemsida kan man – faktiskt – läsa att fetma uppstår om man äter mer än man förbränner. Man kan visserligen ha en ärftlig benägenhet att lättare gå upp i vikt, men då är det ännu viktigare att vara noga med kost och motion i tidig ålder. En metod som tydligen används för att komma tillrätta med viktproblem är familjesamtal som syftar till att förbättra matvanor och öka motionerandet. Tidig behandling är viktig, man kan börja redan när barnet är 4.

Men tillbaka till problemet. 200 000 barn får alltså ingen hjälp. Resurser måste sättas in. Genast! Förstå vilket samhällsproblem detta kommer att leda till när dessa barn blir vuxna! Varför GÖR ingen något? Föräldrarna rasar. Professorerna är både oroade och undrande. Man hoppas verkligen att de snart får hjälp, barnen. Att någon kan komma på en metod, som gör att de kan få hjälp att gå ner i vikt.

Jag tänkte avsluta med en annan skandal: folk som inte får hjälp att sluta röka, trots att de vill bli rökfria samtidigt som de vill fortsätta röka, för att ingen ska tala om för dem att de måste sluta. Som ni hör är det en ganska komplex önskan (inte minst för den som ska hjälpa till att uppfylla den), men häng med här.

För några veckor sedan kunde man i Aftonbladet läsa om Ann Linderholt, som blev nekad en knäoperation på grund av att hon var rökare. Blödande sår är den vanligaste komplikationen vid just knäoperationer, och om patienten slutar röka inför operationen, så minskar risken för sådana komplikationer med hälften. Ann påpekar emellertid att hon är 53 år gammal, och därmed ska ingen komma och säga åt henne att hon ska sluta röka. Hon är medveten om att läkningsprocessen försämras avsevärt om hon röker, men menar att det är upp till henne. Vill hon röka, ska hon få röka. Hon har gjort en patientanmälan till Socialstyrelsen, eftersom hon vill fortsätta röka. Samtidigt påpekar hon att hon vill vara rökfri. Men att sjukhuset, som ville tvinga henne att sluta inför operationen, fast hon inte ville, INTE ERBJÖD HENNE NÅGON HJÄLP ATT SLUTA.

Jag hoppas verkligen att någon kan hjälpa alla dessa människor.

  • Comments(3)//linda.lindasfilosofi.se/#post277

Jag har inte tappat något, jag har kastat det, gubbdjävel!

FolkPosted by Linda Saturday, August 27 2011 20:20:48

Den 1 juli kom en ny lag, som gör att man kan få böta om man slänger skräp. Nedskräpningen har emellertid inte minskat. De som städar parker vittnar om hur de efter varma kvällar formligen tvingas vada genom en nära nog ogenomtränglig djungel av engångsgrillar och pizzakartonger. Som häpnadsväckande ofta ligger slängda bredvid TOMMA soptunnor. Iqbal Mohammad har jobbat som parkskötare i tre år, och är mycket förbryllad. Vid det tillfälle då DN besökte honom och hans kollega, hade någon till och med släpat in en vägskylt i parken och lagt bredvid den tomma soptunnan. Det framgick inte vilken typ av vägskylt det var, men man kan ju hoppas att den var av den välvilliga sorten.

Se upp för flygande kräftskal


Jag försöker tänka mig in i hur det hela går till. Hur en pizzakartong hamnar i en park. Hur man sitter där en ljummen sommarkväll och äter pizza i parken i glada vänners lag. Man äter sin pizza och så fäller man ihop kartongen och HIVAR iväg den bakom sig. Eller inte ens det; man kanske inte ens fäller ihop den, man tar den bara och kastar den. Och ber en tyst bön om att vinden inte ligger på bakifrån. Reflekterar man över det? Hur vinden blåser? Så man inte får pizzaflott i håret, i fall kartongen återvänder, likt en bumerang? Det vore ju just snyggt. Glad i hågen hivar man iväg kartongen, och innan man vet ordet av har den fastnat mot baksidan av ens huvud.

Men OM det nu är så att man noterar vindens riktning innan man kastar, funderar man även över lämpligheten i det man är i färd med att göra? Sker kastet med berått mod, så att säga? Och i så fall – vad handlar det hela om? Någon sorts trots mot världen? Eller är det snarare ett uttryck för härlighet? Man är så härlig och livsbejakande att man helt enkelt känner en önskan att hiva iväg saker, ungefär som de slänger sina fyrkantiga hattar i luften när de tagit examen i USA. Kanske är det så det ser ut om kvällarna i stadens parker? Euforiska människor slänger pizzakartonger ovanför sina huvuden och ler mot varandra i samförstånd. Världen ligger öppen.

Men de där kartongerna som hamnar bredvid tomma soptunnor? Hur går det till? Det är väl en sak om soptunnan är full. Men om den är tom? Man bär på sin kartong, och kommer fram till soptunnan, och så slänger man den bredvid. Är det någon sorts protest? Är det för att på något sätt straffa fifflande politiker? Där fick de så de teg! Mig ser inte storebror. Mig kan de inte ta. Ha! Och så känner man sitt blod börja koka rebelliskt, kanske som man föreställer sig att det gjorde hos Che Guevara. Reclaim the parks! De ska minsann inte tro att de kan tvinga in oss i ledet. Eller pizzakartonger i soptunnorna. Vi ska kämpa för vår frihet, precis som de gjorde i Egypten.

Läser kommentarer till notisen om lagändringen (DN). Olle skriver ”staten vill tjäna mer o mer cash.. Nu ska man se upp med att inte skräpa ned oxå. Oj slängde en tandpetare. Boom 4000kr böter seriöst... Sverige blir allt mer kontrollerande”. Så kanske handlar det om just kontroll. Att drivorna av engångsgrillar på något sätt är en manifestation av vad som upplevs som den sista utposten i ett allt mer kontrollerande samhälle.

Böter är uppenbarligen inte rätt väg att gå, eftersom nedskräpningen inte minskar, men något måste ju göras. Teut Wallner i Huddinge är eventuellt något på spåren. Han berättar (i en insändare i DN 27/8) hur han stillsamt påpekat för en åttaåring att denne hade tappat resterna av sin glassförpackning. ”Jag har inte tappat något, jag har kastat det, gubbdjävel”, vrålade det arma barnet. Teut föreslår att man provar med att träna förskolebarn att lägga sitt skräp i papperskorgen (kanske lite som man tränar en hund att plocka ihop sina leksaker och lägga dem i korgen), så att man redan tidigt kan ändra attityden hos de yngsta. Sen kommer han med ett möjligen mer kontroversiellt förslag, nämligen att föräldrar kan medverka till denna attitydförändring, dock ”inom ramen för sina möjligheter.”

Men jag kan inte sluta tänka på det. Själva känslan när man suttar iväg en pizzakartong. Man tänker kanske att det kommer någon och plockar upp skräpet sen. Och det gör det ju. Men ändå. Själva känslan. Vad är det för typ av känsla? Frihet? Lycka? Uppstudsighet? Om du som läser det här brukar kasta pizzakartonger över ryggen – snälla, kan du inte berätta för mig hur det känns? Själv kan jag nämligen inte göra det. Bara kasta iväg saker, stort som smått. Det går inte. Det skulle vara så surrealistiskt. Jag skulle tappa fotfästet. Jag skulle tro att jag var med i en sketch. Och sen skulle kartongen ligga där och bränna hål i min rygg, varpå jag skulle gå och kasta den i alla fall. Men jag kanske borde låta den ligga? Kanske finns där källan till lycka och harmoni? Kanske finns det inga så lyckliga, som de som frimodigt sprider grillar och förkolnade korvar omkring sig, när de vadar hemåt i den ljuva sommarnatten.



  • Comments(1)//linda.lindasfilosofi.se/#post276

Brinn, Billy - brinn!

FolkPosted by Linda Thursday, August 25 2011 15:15:17

Kamprad måste berätta hela sanningen, skriver Erik Helmerson i sin ledare i dagens (25/8) DN. Det har länge varit känt att Kamprad hade nazistsympatier en gång i tiden, något som han ångrar och har bett om ursäkt för. Nu har det dock kommit fram att han var medlem i nazistpartiet SSS och att han övervakades av Säpo, samt att han så sent som för något år sedan sagt, i en intervju, att fascisten Per Engdahl var en stor människa (Kamprad bjöd honom på sitt bröllop 1950) och ”det kommer jag att vidmakthålla så länge jag lever”. Detta gör att ursäkten inte håller, menar Helmerson.

Oj, oj. Hårda bud. Vad gör vi nu? Man sneglar mot sin Billybokhylla. Har den inte en smått illvillig air, när man tänker efter? Man blir osäker, och liksom lite svajig inombords. Helmerson ger oss ingen konkret handlingsvägledning i sin text (jo, till Kamprad, med uppmaningen att berätta allt, men vi då, vi Billyägare! Vad ska VI göra?), men man kan ju läsa mellan raderna, det kan man. Bojkotta IKEA, såvida inte Kamprad tar avstånd från Engdahl.

”Vill man ha full förlåtelse måste man berätta allt och visa förmåga till omprövning”, skriver Helmerson. Visserligen misstänker jag att Helmerson inte riktigt skiljer på hur det verkligen ÄR, och hur han tycker att det BÖR vara, men låt gå. (Helmerson verkar tro att nu, i och med dessa nya uppgifter, och kanske i och med hans ledare, så kommer IKEAs parkeringar att gapa tomma kommande lönehelg. Jag kan dock slå vad om hela augustilönen att så inte är fallet, inte på långa vägar).

Och frågan är. Har Helmerson ens rätt i sin implicita, normativa slutsats? Bör vi bojkotta IKEA på grund av Kamprads tvivelaktiga moral?

Det stora problemet är alltså att Kamprad står fast vid att Per Engdahl var en stor människa. Det kan visserligen vara så att Kamprad skiljer på sak och person. Att Engdahl hade många goda kvaliteter, som Kamprad kunde uppskatta trots hans tvivelaktiga åsikter. Men visst. Även om Engdahl var fullblodsfascist fram till sin död, och han inte hade någon annan egenskap än att vara fascist, innebär detta att vi bör bojkotta IKEA?

Jag köpte faktiskt ett nytt bord från IKEA förra helgen. Jag grät när jag skruvade ihop det, men inte för att Kamprads vän eventuellt var obotlig fascist, utan för att ritningen var ologisk och det gjorde djävulskt ont i händerna. När man sitter där och har tryckt in de vassa skruvnycklarna i handflatorna och den konstiga skruven utan huvud fortfarande inte vill fästa i den satans cylinder man ska pilla in i ett litet hål i stolsbenet, så tänker man ju att detta omöjligen kan vara uttänkt av någon annan än djävulen själv.

Nej, det är så mycket man inte förstår här i världen. Min kognitiva förmåga är säkerligen inte i paritet med Helmersons; jag förstår helt enkelt inte. Jag inser min egen begränsning här. Det är nog faktiskt bäst att vi slutar handla på IKEA, så inte våra pengar riskerar att finansiera nazism. Kanske bör vi till och med slänga ut de IKEAmöbler vi redan har, för att vara på den särka sidan? Jo, så måste det vara. Det kan ju i vart fall inte vara FEL att kasta ut naziBilly och naziGosa Syrén (kudde).

Låt oss gå man ur huse med våra IKEApinaler. Börje, Billy och Björkudden. Ut med skiten! Ut med alla dessa dunkla åsikter som stått och smutsat ner ditt hem. Tänd på, och släng samtidigt i alla Ingmar Bergman-filmer i bålet, om ni har några. Han hade ju också nazistsympatier i sin ungdom. Ty om man tittar på Persona eller Höstsonaten, kanske man blir, eller på något outgrundligt sätt sponsar, nazismen. Och det vill man ju inte, man vill inte vara nazist! Och blir man inte nazist så blir man med största sannolikhet åtminstone rasist.

Nej, det finns inget annat att göra. Så snart jag har skrivit färdigt denna text, ska jag skruva isär mitt nyinköpta bord och baxa ut det på gräsmattan och tända på. Några av mina Bergmanfilmer är utlånade, jag får bränna dem sen, eller kanske kasta mig på telefonen och be de personer som lånat filmerna, att slänga in dem i sina egna möbelbål.

Det får inte hända igen, sägs det ju ofta. Nazismen, Rwanda, all världens elände. Men om vi slutar handla på IKEA, och bränner upp alla våra IKEAmöbler, och Bergmanfilmer – och vänta nu, kanske även Bergmans biografi, där han skriver om sina nazisympatier? Böcker brinner ju ypperligt – då måste vi ju ha tagit ett stort steg mot att försäkra oss om att något ont aldrig mer kan hända. Åtminstone inte när det gäller folkmord. Herregud! Förstår ni vilken god gärning vi kan göra nu, genom förinta våra IKEA-möbler! Vi skulle till och med kunna bestämma att vi gör det samtidigt, en viss tid, kanske efter mörkrets inbrott. Klockan 22 ikväll. Och så kan vi kalla det enorma möbelbål som kommer att lysa upp vårt avlånga land, för Hallnatten, och alltså inte bara ta avstånd från Kamprad, utan se till att världen blir en lite bättre plats att leva på för framtida generationer.



  • Comments(1)//linda.lindasfilosofi.se/#post275

En detaljerad beskrivning av grannens lövhög kan rädda liv

FolkPosted by Linda Friday, August 19 2011 20:01:04

DN är verkligen på hugget så här när hösten är i faggorna. Den höga, klara luften gör att hjärnorna sprakar av iver. Blickarna vänds mot nymodigheter av alla de slag. DN är snabbast av alla med att plocka upp ord som ska in i nästa SAOL (”hemmad”), men också nya fenomen. Det senaste är en ny typ av missbruk: ensamhetsmissbruket. Det vill säga, inte att man missbrukar i ensamhet, utan att man missbrukar just ensamheten.



Föreningen ”Nobba Brass och Nubbe” har tagit sig an dessa stackare, med den i sammanhanget mycket logiska utsagan att ”den sociala biten är viktig för chanserna att lyckas sluta”. Och det förstår man ju. Om man kämpar mot en drift att vilja vara för sig själv, så lär man inte kunna komma till rätta med det ensam på sin kammare. Det vore ju som om en alkoholist skulle försöka sluta dricka i ett systembolag.

Metoden går ut på att skicka ut folk som ska tvinga de ensamma (det behöver inte vara ensam som i alldeles själv, det kan även vara två personer som föredrar att vara ensamma tillsammans) att UMGÅS. Det är helt enkelt så man bryter ensamheten. Allehanda löst folk kan alltså turas om att besöka de ensamma, så att de aldrig lämnas just ensamma. Grannar, avlägset bekanta, släktingar, vem som helst egentligen. Ett schema kan göras upp. Om detta inte fungerar, så ställer Nobba Brass upp och kör den ensamma till Nobbas lokaler i Stockholm.

”Vi har oerhört många volontärer”, säger föreståndaren på Nobba. Folk i alla åldrar och samhällsklasser kommer hit och sätter sig och pratar med ensamhetsmissbrukarna. De flesta kan prata i två, tre timmar innan de måste gå på toaletten eller äta något, men då finns alltid någon annan som kan lösa av. Vad de pratar om? Vad som helst. Det kan vara om när de jobbade på apoteket i Hallsberg, eller lövkrattning, eller matlagning, eller det egna släktträdet. Eller som idag, när jag satt med vid en session, och en volontär gav ensamhetsmissbrukaren en extremt detaljerad vägbeskrivning från Stockholm till en avlägsen taverna i en bergsby i Grekland. Det tog en timme och fyrtiofem minuter. Inget ämne är fel, brukar vi säga, huvudsaken är att det aldrig blir tyst.



  • Comments(1)//linda.lindasfilosofi.se/#post274
Next »