Linda Johansson

Linda Johansson

Twitter:

https://twitter.com/LindaJohanssn

Ny adress!

MarmeladovPosted by Linda Saturday, August 25 2012 18:40:27

Mina krönikor kommer hädanefter att finnas här:

http://marmeladov.lindasfilosofi.se/#home

  • Comments(0)//linda.lindasfilosofi.se/#post308

Snattare dör svältdöden utanför ICA

MarmeladovPosted by Linda Friday, June 29 2012 16:32:36

Om man vill försöka komma till rätta med folk som stjäl livsmedel och vrålar att de ska våldta eller sticka kniven i kassörskorna, så är man verkligen fel ute. I alla fall om man som Beatrice Ask vill låta butiksinnehavare portförbjuda haffade snattare.

Ica-handlare Örjan Josefsson, som man kunde läsa om i DN 27/6, välkomnar hennes förslag. Han haffar i stort sett en snattare varje dag, och bortsett från de ekonomiska förlusterna, är han bekymrad över att hans personal tvingas utstå hot och grova kränkningar. Det är emellertid uppenbart att han inte tänker ett enda dugg på snattarnas välmående, när han ställer sig positiv till Asks diaboliska förslag. Reaktionerna mot detta har inte låtit vänta på sig, och det står tydligt att det är tjuvarna som Josefsson bör välkomna, inte hjärtlösa moderatförslag.

För det första: De portförbjudna snattare som bor på orter där det bara finns en livsmedelsbutik, kommer ju att svälta ihjäl. Drivor av snattare kommer att ligga och kvida av hunger på parkeringsplatser över hela landet. Beatrice Ask vill med andra ord att snattare ska dö.

För det andra finns det en psykologisk aspekt, som drabbar de snattare som lyckas övervinna svältdöden. Det handlar om skam. Det kan nämligen hända, att en snattare som blir portförbjuden, kan känna skam, och att risken för detta, skulle få dem att låta bli att snatta. Och så kan vi VERKLIGEN inte ha det. En snattare som skäms! Har ni hört så tokigt.

Gustav Nipe, förbundsordförande i Ung Pirat, menar att Asks förslag innebär att man återinför skamstraff i Sverige. Och att om ungdomar skäms, känner de sig utanför samhället. Vidare menar han att eftersom så många ungdomar snattar – enligt en undersökning från Brå har var tredje niondeklassare snattat det senaste året – så kan man inte hantera problemet genom lagar. Vad som krävs, är utbildning.

http://debatt.svt.se/2012/06/29/aterinfor-inte-skamstraff-i-sverige-beatrice-ask/

"När var tredje niondeklassare har valt att snatta har vi ett utbildnings- och fostringsproblem i landet. Det känns närmast till hands att skolministern ska adressera problemet”, säger Gustav Nipe.

Lågt blodsocker?

När han säger att det ligger på Jan Björklunds (Sverige har inte längre någon skolminister, så jag antar att Nipe menar utbildningsminister) bord att hantera de unga snattarna, måste han ju mena att lärarna har brustit i att informera eleverna om att det inte är tillåtet att plocka på sig varor utan att betala. Och även om de har informerat om detta, så har de förmodligen inte förklarat VARFÖR på ett tydligt sätt. Hur lagstiftaren har tänkt. Kanske är det därför det snattas! För att det helt enkelt framstår som obegripligt att inte få ta vad man vill utan att betala.

Att förklara för en ung, energisk livsmedelspirat att man faktiskt måste betala för de varor man för ut ur en affär, kanske inte är så enkelt som det vid en första anblick kan verka. Sakerna ligger ju bara där i hyllorna, och tekniken att bära dem med sig utan att visa upp dem i kassan, ja den finns ju. Jag tänker på argumentet för fildelning – tekniken finns ju för att ladda ner allt gratis, alltså bör upphovsrätten försvinna. Borde inte detta, analogt, innebära att äganderätten försvinner för saker som livsmedel och kläder? Nej, nej, ler någon ungdom nu. Det är stor skillnad. Filmer och musik som laddas ner är abstrakta, medan en ost eller en tröja består av något konkret. Tyg och mjölk och så.

Men kanske är det ändå svårt att förstå varför man skulle betala för en coco, när så mycket större saker, som film och musik, faktiskt är gratis. Här borde ju Gustav Nipe kunna göra en insats, eftersom han troligen har god insikt i hur dagens ungdom fungerar.

Problem kvarstår dock. Det är ju faktiskt inte bara ungdomar som stjäl. Vad ska man göra med de vuxna snattarna? Behöver de också informeras och utbildas? Så att de förstår att de inte får? Men tänk om de då känner skam? Nej, så kan vi inte ha det.



  • Comments(3)//linda.lindasfilosofi.se/#post303

Jättetråkigt

MarmeladovPosted by Linda Wednesday, April 25 2012 19:05:25

Allmännyttan är på väg att försvinna i Stockholms innerstad. Hyreslägenheter har omvandlats till bostadsrätter på löpande band under senare år, vilket leder till nästan onämnbara orättvisor.

”På Kungsholmen och Östermalm är läget katastrofalt”, säger hon i DN 25/4. No pun intended, får man anta.

”Det är omänskligt att de som ska serva IT-konsulterna, de som städar, diskar och serverar på restauranger, får bo i Enköping eller i bästa fall Upplands-Bro och pendla två timmar om dagen i vardera riktningen”, menar Ann-Margarethe Liv, Vänsterpartiets gruppledare.

Först trodde man att det handlade om just bostäder; att det blir svårt för exempelvis unga eller människor med dålig ekonomi att skaffa sig en bostad i just innerstaden. Men nej, det tycks handla om att dessa grupper tvingas bo i just Enköping och Upplands-Bro. Och det verkar ju orättvist.

Men något som verkar vara ett än större problem (än debatten om vilka yrkergrupper som kan tänkas förtjäna att pendla 4 timmar varje dag) är det här med sociala spänningar.

Ja, de sociala spänningarna och problemen riskerar nämligen att försvinna tillsammans med hyresrätternas omvandling. Och vad händer då? Ja, då blir det inte bara tråkigt, utan KANONTRÅKIGT, enligt Ann-Margarethe. Hon frågar sig om det verkligen är en stad fri från spänningar och problem vi vill visa upp för omvärlden.

Det finns emellertid hopp, beträffande den befarade kanontråkigheten. Barnen i Stockholm tycks nämligen leva farligt. Varje dag riskerar de liv och lem i stadens lekparker.

Så om nu avsaknaden av sociala spänningar och problem skulle göra Stockholm kanontråkigt, kanske de livsfarliga lekplatserna kan skänka lite hopp?



  • Comments(1)//linda.lindasfilosofi.se/#post295

Ruben rullar

MarmeladovPosted by Linda Saturday, March 03 2012 09:45:06

Min kära vän J blev mamma i somras, och är nu mitt uppe i den vildsinta tornado av skryt och tävlan som kännetecknar hetsen kring folks älskade små telningar. Jag antar att ni har märkt det ni också. Men något man undrar lite över, är två saker: först och främst – hur viktigt är det att göra saker tidigt? Är det så att alla som gör saker tidigt, en eller två eller tre månader före genomsnittet, blir mer framgångsrika som vuxna? Och om så är fallet: har det hänt något på senare år? De barn som fötts säg de senaste fem åren, är de tidigare än tidigare generationer? Det vill säga, tidigare än de barn som förut ansågs tidiga? Kommer man snart att kunna läsa, på familjelivs forum, om barn som ställer sig upp utan stöd redan i mammans mage?

Jag lutar åt att något nog måste ha hänt. För rent generellt är det ju bäst att hålla sig undan när man möter dagens ungdom. Man pantar burkar, till exempel. Vid maskinen bredvid står två tonåringar. När deras maskin är full och slutar fungera, störtar de fram till min maskin, mosar in en av sina burkar (för snabbt, så min maskin stannar) varpå de rusar iväg, utan att vare sig be om ursäkt, le lite generat eller ringa för att meddela personalen att deras maskin är full. Man undrar. När rullade dessa tonåringar? Var de tidiga eller sena? Eller manliga bilförare i åldern 18-24, som verkligen är livsfarliga. Om ni ser en bilförare i den åldern, håll undan, för de kommer att preja, köra över er, köra in i er, ty de har ännu inte fått något konsekvenstänkande. Men det jag undrar nu är: När gick de? När komponerade de ihop sin första tvåordsmening?

Ja, man undrar sannerligen vart världen är på väg. Alltför ofta tyder allt på att vi är på väg mot undergången. Inte minst när det gäller den naiva uppfattningen om brottslingar. I dagens (3/3 2012) SvD kunde man läsa om fyra svenskar som åtalats för terrorism (de planerade att spränga Jyllandspostens kontor eftersom denna tidning publicerat Muhammedteckningar). Om en av dem kan man läsa att ”uppfattningarna går isär”. ”Å ena sidan beskrivs han som en helt vanlig person utan extremistiska tendenser, en person som alltid kom ensam till moskén och som haft regelbundna inkomster från sitt jobb. Å andra sidan beskrivs han som en fanatiker”. Som om en person inte skulle kunna sköta ett arbete OCH vara fanatiker. Samtidigt. Man vänder blad i tidningen och läser om 23-åringen som planerade att döda dagisbarn för att bli inlåst på psyket. Där står att mannen tidigare är ostraffad, och hans hyresvärd säger att han ”betalat hyrorna i tid och varit skötsam”. ”Det allmänna intrycket är att han är en snäll pojke. Det här är ett rop på hjälp, den här killen mördar inga barn”, menar hyresvärden, troligen då baserat på att han betalat hyran och kanske hälsat i trappuppgången. Och så har vi det igen: det verkar omöjligt att betala hyran OCH ha allvarliga psykiska problem. 23-åringen hade trots allt införskaffat knivar och sprutor.

Undrar förresten hur gammal han var när han rullade, denna 23-åring. Tidigt, sent eller normalt?

När man läser att kravet på att taxichaufförer ska ha lokalkännedom ska tas bort, för att de har så dålig lokalkännedom att ett sådant krav inte hjälper, ja – då tänker man att the end is nigh.

Men så kommer ändå den där ljusglimten som får en att inte ge upp allt hopp. Psykologer på IKEA! Vilken lysande idé. Kanske finns det hopp för världen trots allt. (http://linda.lindasfilosofi.se/#post243 )



  • Comments(2)//linda.lindasfilosofi.se/#post292

Folkpartiet / Miljöpartiet i riksdagen - Nej tack

MarmeladovPosted by Linda Wednesday, November 30 2011 20:28:07

Vad kan man dra för slutsatser av nedanstående? Det handlar om folk som går in och läser på främlingsfientliga sajter. Vad de röstar på. Och se! Inte helt förvånande så har hela 25 % av Sverigedemokraterna gått in på främlingsfientliga sajter. Men – nota bene – Miljöpartisterna och Folkpartisterna är inte långt efter. 14 % i vardera partiet, har gått in och läst på en främlingsfientlig sajt.


Och Vänsterpartiet, ser ni vänsterpartiet? Noll procent av Vänsterpartisterna har varit inne på en främlingsfientlig sajt. Detsamma gäller Centerpartisterna.

Folkpartister och Miljöpartister är alltså nästan lika rasistiska som Sverigedemokraterna. Eventuellt skulle man väl kunna tolka det som att Folkpartister och Miljöpartister går in av en annan anledning än Sverigedemokraterna; att de är intresserade av att se hur de främlingsfientliga argumenterar. Det är ju alltid bra att ha koll på fienden. Hur meningsmotståndare resonerar. Johanna Laurin Gulled på Synovate erkänner att undersökningen kan vara känslig ”om man skulle likställa besök med att man sympatiserar med informationen på sajterna”(DN 30/11).

Det slår mig för övrigt nu att vissa saker faller på plats. Jag blev lite häpen när jag lyssnade på Ohlys sommarprat, och han berättade att hans mamma stöttade honom i allt och alltid tyckte att han hade rätt. ”Hon tyckte alltid att jag hade rätt”. Han behövde med andra ord aldrig vässa sina argument. Han hade ju alltid rätt! Rätt, bara rätt! Kanske är det så för alla Vänsterpartister. Peace out. Alla som säger emot dem har fel. Eftersom de har rätt.

Nåväl. Hur nu detta än ska tolkas, så kan vi vara fullständigt trygga i vetskapen att inte en enda Vänsterpartist är rasist. Vill man vara fullkomligt säker på att man inte är rasist, så är det ju faktiskt bäst att gå med i ett parti där INGEN någonsin gått in på en främlingsfientlig sajt. Även om man rent politiskt sympatiserar med Folkpartiet eller Miljöpartiet så är det ju faktiskt så att 14 % av deras väljare EVENTUELLT inte gick in på de främlingsfientliga sajterna för att kolla in motståndarnas argument, utan för att de i hemlighet sympatiserar med informationen på dessa sajter.

Men det finns förstås andra sätt att visa att man inte är rasist. Jag skojar lite med er, ni förstår det. Inte är det så att man måste rösta på Vänsterpartiet eller Centern för att vara på den säkra sidan. Man kan gott fortsätta rösta på Folkpartiet eller Miljöpartiet, men då är det förstås viktigt att man gör något annat för att förbättra integrationen. Man kan exempelvis se till att skolbarn slutar sjunga ”Den blomstertid nu kommer”. Sjöng ni den när ni var små? Det var inte bra. Det kan ha varit där alla integrationsproblem började. Gud nämns nämligen i texten i andra och tredje versen.

Det är ju emellertid en fin sång, så det är väl synd att förbjuda den helt, men vi kan ÄNDRA TEXTEN! Ja! Låt oss fila på en reviderad version. Jag har gjort ett försök nedan, med andra versen (det står inget om Gud i den första, så den kan få vara som den är). Där jag har versaler, står det ”GUDS” i originalversionen.


De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd,

de rika örtesängar och lundens gröna träd,

de skola oss påminna VÅR (*) godhets rikedom,

att vid den nåd besinna, som räcker året om.


(*) Vår kan exempelvis referera till ”vi som står på barrikaderna på söndagarna” eller ”vi som aldrig någonsin går in på meningsmotståndares sajter” eller ”vi som bytte till norsk flagga på facebookprofilen”.

Om vi ändrar i andra versen, kommer det att gå upp ett ljus för alla rasister. De kommer att förstå, hur fel de har haft. Integrationen, och vår godhets rikedom, kommer att flöda in i deras hjärtan, och hela världen kommer att bli en bättre plats att leva på. Kan ni se det framför er? När ni meddelar rasisterna att deras barn inte ska få sjunga ”Den blomstertid nu kommer” i originalversion på skolavslutningen? Jag kan se det jag också. Deras ansikten kommer att spricka upp i de mest saliga av leenden, och Sverigedemokraterna i riksdagen kommer snart att vara ett minne blott.



  • Comments(5)//linda.lindasfilosofi.se/#post288

Smug alert

MarmeladovPosted by Linda Tuesday, October 25 2011 22:00:55

Jag vet inget mer pretentiöst ljud än gitarrplonket 6 sekunder in i signaturmelodin till Filosofiska rummet i P1. Aningen för starkt, med en underlig knorr som lyckas vara kokett och aggressiv på samma gång, ungefär som de människor som ibland står utanför affärer och skramlar hotfullt med rasslande insamlingsbössor, och ser på en med drypande förakt om man inga kontanter stoppar ner.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=793

Det där lilla ljudet symboliserar på ett alldeles fantastiskt sätt en viss typ av människa (som för övrigt medverkar ganska ofta i just Filosofiska rummet). Personer som är så förtjusta i sin egen visdom och intellektuella höjd, att de stundtals tappar andan. Ja, det är inte utan att man undrar om de rent av blir sexuellt upphetsade av den egna förmågan att ta in omvärlden, se samband och dra viktiga slutsatser. Och det blir ju aldrig så tydligt som när de jämför sig själva med den så kallade pöbeln. Ni vet vanligt, oborstat folk, som vill veta ”vem som gjorde det” (när orten drabbats av en styckmördare, eller en kvinnlig häktesvakt blir ihjälslagen med sin egen batong) och läser kvällstidningar. Bevare mig väl. Det spelar ingen roll om man prenumererar på både SvD och DN – läser man kvällstidningar så raderas all annan information som genom ett trollslag.

De har alltid tungan rätt i mun, de visa. Gitarrplonken. De vill ABSOLUT INTE veta vem som gjorde det, och de LÄSER ABSOLUT INTE kvällstidningar. Om en psykotisk massmördare härjar i deras kvarter, så vill de inte veta vem som är misstänkt förrän han är dömd, om ens då. Det viktigaste är trots allt, att skydda hans integritet. Eller vadå han? Hen!

Själv hör jag till pöbeln, eftersom jag dels läser en oerhörd massa skräp (som alltså neutraliserar allt annat) och dessutom är sjukligt nyfiken. När en kvinna hittades styckad några mil från huset på landet, gick jag omedelbart in på Flashback. Fram med skolkatalogen. Ja, se på fan. Det var ens gamla högstadielärare som satt häktad. Och elvaåringen som blev kastad av tåget av nazikonduktören i somras (elvaåringen bor för övrigt i den stad där den styckmördande högstadieläraren (jaja, han blev inte dömd, hennes blod fanns bara i hans klocka, och vi måste skydda hans integritet även bortom döden, låt oss starta en facebookgrupp) verkade på 80-talet), vad hände där egentligen? Såg hon ut som elva eller arton? Ja titta, där fanns en bild. Kanske var konduktören inte nazist ändå. Kanske gjorde hon ett misstag. Gitarrplonken blir röda i ansiktet av ilska. Rasism, vrålar de, och kastar datorn i väggen. Konduktören gjorde fel, fel fel! De är demokrati- och yttrandefrihetstalibaner, som inte vill kännas vid pöbelns resonemang över huvud taget.

Internet är farligt. Det kan skapa en skev världsbild, som får pöbeln att vilja döda politiskt engagerade ungdomar som befinner sig på sommarläger. Detta diskuterades i Filosofiska rummet den 28 augusti. Thomas Hylland Eriksen, professor i socialantropologi vid Oslo universitet, Nina Witoszek, professor i kulturhistoria vid center för utveckling och miljö på Oslo universitet och Göran Rosenberg, författare o journalist, medverkade.”Hur kan en människa som lever i ett öppet samhälle skapa sig en så förvriden bild av världen? En förklaring som förts fram är internet. Den som väljer att isolera sig på utvalda nätforum kan få sin världsbild bekräftad utan att behöva ta del av motbilder som ifrågasätter de egna värderingarna och värderingarna”, sa programledare Peter Sandgren myndigt i introduktionen.

Göran Rosenberg efterfrågade mer kontroll och regler när det gäller internet. För nu är det ju hela havet stormar, och när pöbeln kommer i kontakt med osorterad information, ja – då vet vi vad som händer. Då börjar de samla gödsel och skaffa kartor över regeringsbyggnader.

Men hur går det när gitarrplonken skapar sin världsbild? Om de bara läser DN (och kanske Axess, och tidningen Vi) och håller med varandra på Facebook? Och aldrig någonsin ser på TV, aldrig läser kvällstidningar, aldrig läser bloggar, aldrig någonsin tar del av pöbelns oborstade resonemang? Står verkligen allt man behöver veta om världen och människorna i DN?

  • Comments(2)//linda.lindasfilosofi.se/#post284

Synnerliga skäl att vässa käppen

MarmeladovPosted by Linda Saturday, September 24 2011 18:22:26

91-åriga Ganna Chyzhevska får inte stanna i Sverige. Hon kom hit 2003 och sökte uppehållstillstånd, men ska nu skickas tillbaka till Ukraina. Hela hennes familj (dotter och barnbarn) bor i Sverige sedan 20 år, och i Kiev finns ingen som väntar på henne när hon landar, men eftersom hon bara är synskadad, hjärtsjuk och dement, anser Migrationsverket att hon är så pass rask och kry att det inte föreligger några synnerligen ömmande skäl att låta henne stanna. Till Ukraina ska hon, och därmed basta. Åker hon inte frivilligt från sin dotters bostad den 4 oktober, så kommer polisen och hämtar henne.

Enligt Andreas Lundberg, teamledare på Migrationsverket, har ett rättssäkert beslut fattats, som nu vunnit laga kraft. ”Generellt kan man säga att åldern i sig inte har någon bäring i beslutet. För att det ska råda ett verkställandehinder krävs det i stort sett att personen är för sjuk för att komma ombord på flygplanet”, menar han.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13675929.ab

Nu kanske någon blir lite upprörd, och undrar om man inte kan kvitta alla dessa fall av gamla och sjuka som man ofta läser om. Att man skickar iväg de invandrare som har begått brott, i de gamla och sjukas ställe. Men så kan man förstås inte resonera. Hur ledsamt det än kan kännas att tänka på en sjuk 91-åring, som förvirrad och gråtande stapplar ombord på ett flygplan, så har faktiskt alla regler följts. Om hon kan hasa ombord på planet, så är allt i sin ordning, hur sorgligt det än är. Men därifrån kan man inte göra diskussionsmässiga kullerbyttor och hävda att invandrare som begår brott ska behandlas annorlunda än svenskar som begår brott. Då är man ute på tunn is.

Kvinnorättsaktivisten Bahareh Andersson skrev på Newsmill (juli 2011) att fler kriminella utlänningar bör utvisas (http://www.newsmill.se/artikel/2011/07/01/kvinnor-ttsaktivist-vi-borde-utvisa-fler-kriminella-utl-nningar

Vissa håller med, andra inte. Många rasar. Caesar Andersson skriver upprört att Bahareh verkar vilja flytta problematiken utomlands, och att detta skulle vara osolidariskt mot kvinnorna i förövarens hemland. Utvisning av vissa personer skulle visserligen hindra övergrepp på svenska kvinnor, medger Caesar. Men det skulle ju samtidigt innebära att dessa skulle begå brotten i sina hemländer istället. ”Är kvinnorna i dessa länder mindre värda än svenska kvinnor?”, undrar han fiffigt. Mats Eriksson argumenterar enligt samma linje. Det är taskigt att utsätta andra länder för de grova våldsbrottslingar som har permanent uppehållstillstånd i Sverige. För människorna i förövarens hemland är ju som sagt inte mindre värda än svenskar.

Ingen vid sina sinnens fulla bruk skulle väl påstå att folk i andra länder är mindre värda än svenskar. Däremot uppenbaras ju här en öppning för Ganna att få stanna i Sverige. Om hon skulle ta och begå en våldshandling, skulle spelreglerna ändras som genom ett trollslag. Inte sant? Ganna skulle kunna hälla eter på en trasa och söva ner någon lämplig yngling för att därefter köra in sin käpp i hans anal. Inte kan man väl skicka iväg en sådan galen kvinna till Ukraina? Det vore väl synnerligen osolidariskt mot det ukrainska folket. Även om Ganna inte, som många grova våldsbrottslingar, har fått permanent uppehållstillstånd, så borde hon ju kunna få stanna i Sverige av solidaritetsskäl. Solidaritet mot ynglingarna i Ukraina, alltså. De ska inte behöva utsättas för galna kvinnor med käppar. Därför bör Ganna faktiskt ges permanent uppehållstillstånd i Sverige.


Nu vore det förstås hemskt tråkigt för den ynglig som skulle råka ut för Gannas käpp, men hon skulle ju kunna göra en Dexter och välja någon av de grova våldsbrottslingar som till skillnad från hon själv har ett permanent uppehållstillstånd.

Men som redan nämnts, har Ganna svårt att se, svårt att gå och är dement, vilket troligen försämrar utsikterna att ofreda en våldsbrottsling. Kvarstår då att se till att hon är för sjuk för att ”komma ombord på planet”, men som ni ser finns ju tolkningsutrymme där. Komma ombord – det kanske räcker med att man kan bäras ombord på bår. Och när hon är framme, att man kan lägga båren någonstans där den inte blir överkörd av ett flygplan. Men i och för sig. Ganna har ju sagt att hon tänker kasta sig framför ett tåg, så det är väl lika bra att låta båren stå kvar på landningsbanan.

Tyvärr är det nog bara för Ganna att vänta på polisen. Vid en första anblick kan det verka som resursslöseri att låta poliser ägna tid åt att frakta iväg dementa 91-åringar till flygplatser, för att baxa dem ombord på flygplan och sedan kontrollera att de inte slinker ut innan flygplansdörren stängts, men betänk vad som skrevs i föregående stycke. Om polisen ägnar tid åt att avhysa halvblinda gamlingar från deras döttrars hem, istället för att haffa våldsbrottslingar som lyckats få permanent uppehållstillstånd, så får svenskar en viktig chans att visa sin solidaritet och tolerans mot människor i andra länder. Även om det gör ont, kan vi vara nöjda med vetskapen att vi räddar någon i ett främmande land från att bli utsatt för samma sak. Och dussutom får vi det ultimata beviset på att vi inte är rasister. Det är ju inte alldeles lätt att bevisa det idag. Det är lätt att slinta. Som Fredrik Lindström sa en gång: han vågade inte berätta för invandraren som hade café, att semla och mjölk inte ska köras i mikron samtidigt. Han höll tyst, och plågade i sig den sprängda semlan, för att han för allt i världen inte ville att de övriga cafégästerna skulle tro att han var rasist. Men nu! I och med Migrationsverkets prioriteringar, kan hjärtsjuka gamlingar snabbt avvisas, och våldsbrottslingar försäkra svenskar om att de inte är rasister. Det måste väl vara urtypen för en win-win-situation.



  • Comments(3)//linda.lindasfilosofi.se/#post280

Både hen och hen stod på barrikaderna om söndagarna

MarmeladovPosted by Linda Sunday, September 18 2011 16:25:03

Vad skönt det är att det finns Goda människor. Människor som med sina heroiska, självuppoffrande handlingar gör världen till ett bättre ställe. Sådana som osjälviskt knyter näven och ställer sig på barrikaderna.

Samuel Jarrick är en av dessa. Han intervjuas i dagens (18/9) DN Söndag under rubriken ”Personligt”. Samuel är denna veckas söndagsprofil. Samuel kämpar hårt för miljön genom att ”tjata på ett strategiskt sätt i de mest skiftande sammanhang”. Samuel bjuder in oss till nästa lördags ”Moving Planet day”. Det går ut på att man ska gå, skejta eller cykla till Rosenbad (om man bor i Stockholm, det finns även evenemang i andra svenska orter) ”för att visa på en väg bort från fossilsamhället”.

Man kanske skulle ta och gå dit. Gå till Rosenbad nästa lördag, och ställa sig där, och verkligen visa politikerna en väg bort från fossilsamhället. Verkligen stå på barrikaderna, som Samuel så fint uttrycker det när han berättar om vad han brukar ägna sig åt på söndagarna. Ska man ha något plakat med sig, måntro? Men nog skulle det kännas fint, på något sätt. Att vara en sådan som står på barrikaderna. Om man gör det, och det någon gång skulle råka komma någon reporter och fråga vad man tycker om att göra på helgerna, så kan man precis som Samuel säga att man brukar stå på barrikaderna då.

Om man inte har tid eller ork att gå till Rosenbad och visa sin solidaritet för miljön, finns det andra saker man kan göra. Det är kanske mer vardagligt, men egentligen inte mindre viktigt för det. Om man har en dotter, så kan man förbjuda henne att ha rosa. För det är ju så, att om en flicka har rosa på sig, så kommer hon att vilja bli hemmafru. Hon kommer inte att vilja göra något annat än att färglägga glasyr. Så bort med allt rosa. Det är där allt börjar. Men man kan även försöka göra vuxenvärlden mer jämställd, på ett så enkelt sätt som att sluta använda orden ”hon” och ”han”. Istället ska man använda ordet ”hen”. Detta ord kan verka ack så litet och oskyldigt, men när den mänskliga hjärnan ser detta ord, i en mening till exempel, så händer det något. Hjärnan börjar fungera på ett annat sätt. Man kan på sätt och vis säga att den programmeras om. Män kommer plötsligt att ta större ansvar för hemarbetet, och kvinnorna kommer att vara tuffare när de ska löneförhandla. Använder du ordet riktigt ofta, kan det hända att kvinnor inte längre vill jobba deltid. De kommer att ta mer ansvar för sin ekonomi. Så, upp på tangentbordets barrikader.

Då har vi klarat av miljö och jämställdhet. En annan viktig fråga är förstås integrationen. Ett sätt att kliva upp på barrikaderna och hjälpa integrationen, är att klicka i Aftonbladets kampanj från förra året – Vi gillar olika. Om du är en ovanligt modig person, kan du även lägga till symbolen – handen – på din profilbild på Facebook. Detta visar att du är en extremt stark och modig person. Någon som verkligen gör skillnad. Någon som verkligen GÖR något för integrationen. Någon som ser till att invandrare får jobb snabbare. Otroligt bra!

Den värld vi lever i kan stundtals kännas mörk. Så kändes det sannerligen den 22 juli, efter dådet på Utöya. Många valde då att visa sin sympati genom att ändra sina profilbilder på Facebook till en norsk flagga (detta innebar att ”Vi gillar olika”-symbolen fick stå tillbaka, åtminstone för en tid, eller till dess att något tillräckligt otäckt händer i något annat närliggande land, och man kan byta ut den norska flaggan mot en annan europeisk/västerländsk flagga). Vissa – de riktigt modiga och starka individerna – bytte ut hela bilden. De tog då bort ett porträtt på sig själva, och ersatte detta med en Norgeflagga. Andra, som kanske inte hade samma extrema civilkurage, lade till en mindre Norgeflagga vid sidan av sin ordinarie bild. Den lilla flaggan hjälpte förstås inte lika mycket som den stora, men den lilla flaggan hjälpte förstås mer än ingen flagga alls. Nu ska man dock inte se ner på de som inte bytte ut (eller lade till) sin bild mot en flagga. Man måste vara tolerant mot människor som är svagare än man själv. Alla kan inte ha samma otroliga styrka och fantastiska, altruistiska egenskaper. Däremot kan man försöka stötta dem. Så de också vågar/orkar lägga till en flagga.

Så kom igen. Gör ett försök! Du är kanske modigare och starkare än du tror. Ändra din bild till en norsk flagga. Gå till Rosenbad på lördag och visa politikerna på en väg bort från fossilsamhället – bara genom att ha tagit dig dit av egen kraft. Du kommer då att höra till den grupp människor som gör skillnad. På riktigt. Du är då en av dem som vågar kämpa. Som inte bara snackar, utan verkligen offrar något för andra. Du tar kampen, helt enkelt. Uppe på barrikaderna. Herregud. På barrikaderna!

  • Comments(3)//linda.lindasfilosofi.se/#post279
Next »