Linda Johansson

Linda Johansson

Twitter:

https://twitter.com/LindaJohanssn

Kungen och Madeleine – live från stillastående tåg utanför Hallsberg

Rationella partietPosted by Linda Monday, November 08 2010 15:31:17

Toaletterna är överfulla och vi har inte fått vare sig mat eller vatten på tio timmar

Att vår monark är motvillig kan väl inte ha undgått en enda TV-tittande eller tidningsläsande människa. Man har alltid märkt att han inte varit särskilt förtjust i att vare sig synas eller höras. Nu har det kommit ut en bok om kungens motvillighet. Recensionerna i DN (7/11) var inte direkt lysande – det tycks handla om ett illa genomfört grupparbete med alltför spretigt innehåll. Det som ska vara upprörande handlar om att kungen ägnat sig åt ett alltför vidlyftigt nöjesliv, med kaffeflickor och strippklubbar och det ena med det andra. Under en presskonferens verkar kungen har gjort vissa medgivanden – att det handlar om saker som ligger långt bak i tiden, och att han talat med sin familj och drottningen (hör inte drottningen till familjen?) – och det hela kommer inte att prövas i rättegång.

Sällan har en så harmlös produkt väckt en sådan uppmärksamhet, skriver John Chrispinsson i SvD (7/11) . Han menar att det ramaskri som boken väckt tyder på att vår tid är puritansk, viktoriansk och nymoralistisk. Han drar till med ett så kallat Haiti-argument, genom att påpeka att den svenska konungens eskapader inte är något jämfört med många andra kungligheters eller höga politikers. (Så länge det finns något som är värre, får man aldrig klaga, nej inte ens diskutera!) Han menar att exempelvis Berlusconis framfart får kungens ”eventuella middagar att kännas bonniga och småtrista. De smäller inte högt internationellt”. Nej, vad är väl en kaffeflicka på kunglig middag? De flesta svenskar dricker faktiskt alkohol, gnäller Chrispinsson. Så varför blir man upprörd när kungen gör det? ”Om Thomas Sjöberg hade skrivit boken på 60-talet skulle folk ha skrattat åt honom”. Men sedan när är det ett bra argument? Att något var på ett visst sätt förr i tiden? I så fall kan vi ju dra in den kvinnliga rösträtten och återinföra slaveriet.

Jag tror dock att Chrispinsson missar målet i sin klagosång över taskiga, småsinta svenskar som inte låter kungen härja i fred. Det är inte supandet och knullandet i sig som upprör, det är det faktum att det åtminstone indirekt sker på skattebetalarnas bekostnad. Kungen har ingen makt, han är en sagokung, och han lever ett behagligt liv där han fraktas omkring och lotsas mellan olika evenemang och får en sax i sin hand och ibland tvingas hålla ett tal, med flackande blick och konstig grammatik. Om vi ska ha en bandklippande tomte som far land och rike runt för att vinka och trampa på röda mattor och representera, vilket verkar vara ett ganska skönt liv om man inte tycker om att ta initiativ, ja då vill vi inte ha en massa trams. Vi vill kunna ställa lite krav på denna tomte. Sagokungen får helt enkelt inte bete sig hur som helst, då blir vi sura. Vad vi inte vill ha, är en snusktomte som är otrogen och håller på och härjar på strippklubbar. Då får det vara slutlekt. Chrispinsson anser emellertid att det är störtlöjligt att tycka synd om Silvia. ”Det är en upprördhet som faktiskt överträffar den brittiska drottning Victorias puritanism”.

Det är inte nymoralism, puritanism och viktorianism som sticker upp sitt tryne – det är den gamla hederliga avundsjukan, baserad på någon sorts rättvisekänsla. Om folk var mindre avundsjuka förr berodde det snarare på att samhället var mindre jämlikt – att folk satt fast i sina skrån och inte kunde göra så mycket för att förändra sina liv – och det är väl inget att sträva efter? Varför ska vi vanliga människor skrapa bilrutor och gå upp i ottan och äta tråkig mat som vi lagar själva, och hetsa med livspussel och överfulla tåg – och betala en massa pengar så att en sunkig sagokung ska ha det skönt? Visst, livet är orättvist, vissa glider fram på räkmackor och tjänar massor med pengar. Men just den här snubben kan vi faktiskt peta bort! Underskatta aldrig värdet av avundsjuka. Det tänker inte Rationella partiet göra i alla fall. Ett alternativ är att behålla kungen, men låta honom åka med SJ (andra klass för guds skull, andra klass!) och buss till sina olika uppdrag. Det skulle kunna bli stor underhållning, om ett filmteam fick följa med. Jag har en stark känsla av att svenskarnas avundsjuka då skulle minska, och att tillåtelsen för kungliga porreskapader skulle öka. Vilket skulle motbevisa Chrispinssons tes om nymoralism. Låt oss testa!

  • Comments(3)//linda.lindasfilosofi.se/#post262

Min klient styckade i nödvärn

Rationella partietPosted by Linda Saturday, October 02 2010 12:21:45

”Rätten sysslar med rätt, inte med rättvisa”, säger Silbersky till tidningen VI. Och fine. Så mycket har man ju förstått. Att domstolen är en bisarr teater, fullkomligt frikopplad från gemene mans rättvisetänkande.

Men det är ju verkligen inte bra att det är på det sättet. Lagarna bör ju ändå bygga på någon sorts intuitiv rättvisa. Och i ett demokratiskt samhälle är det ju i förlängningen medborgarna som bestämmer vad det ska finnas för lagar. Vad göra? Jo, till nästa val, ska jag starta ett eget parti. Rationella Partiet. Här kommer det första förslaget från Rationella Partiet – RP. Jag är säker på att alla, utom de som är fullkomligt övertygade om att de själva eller deras närstående aldrig kan råka illa ut, håller med till 100 %.

Två män som häktats för människorov har erkänt att de har fraktat bort och grävt ner kroppen efter en försvunnen 26-årig Bollnäsbo. De nekar emellertid till att ha dödat mannen.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/haktade-vi-gravde-ned-26-aringen_5420039.svd

Sådant här har vi ju sett förr. Folk som erkänner att de har styckat och/eller grävt ner diverse kroppar, men de kan ändå inte fällas för mord. Inget binder dem till själva morden. Så, vad göra? Här synes svaret oerhört enkelt. RP föreslår att vi sätter samma straffskala för styckning och nedgrävning, som för mord. Folk som hittar lik, och får för sig att stycka detta lik, och sedan gräva ner kroppen, alternativt bara gräva ner den utan att stycka den, beter sig ju på ett sätt som är fullkomligt oacceptabelt. Om man hittar ett lik, bör man förstås genast larma myndigheterna, inte börja såga bort armar och ben. Folk som gör så, det vill säga sprintar hem efter kniv och motorsåg istället för att ta ett par steg tillbaka från kroppen och hala upp mobiltelefonen ur innerfickan och ringa polisen, bör få ett långt fängelsestraff.

För vi inser väl alla, att sannolikheten att den som styckar och gräver ner en människokropp, också har dödat personen. Med 99,9 % sannolikhet. Och om man nu råkar på det där 0,01 % fallet, så är ju denne garanterat sinnessjuk, och bör låsas in på obestämd framtid. Vi kan ju inte ha folk gående på gatorna, som längtar efter att hitta döda kroppar som de kan såga isär och lägga i plastpåsar under Essingeleden. Eller som flyttar på döda kroppar och gömmer eller gräver ner dem, som Mats Alm gjorde med sin sambo Linda Chen. Han skulle ju ha fångats upp av det nya lagförslaget.

Det finns visserligen ett annat alternativ. Hör nu här, och bered er på att häpna. Joakim Eriksson, 24, slog ihjäl och styckade ett äldre par i Hovs hallar (där Max von Sydow spelade schack med döden, för övrigt). Kropparna hittades i maj 2008. 24-åringen menade att han känt sig hotad av paret och därför dödat dem. I nödvärn, alltså. Sedan styckade han kropparna och lade dem i bakluckan på bilen. Och sålde deras bil och tog lån i deras namn. Advokat Lars Tindberg var mycket nöjd med rättegången. ”Vi kommer att hävda att han handlade i nödvärn”, sa Tindberg. Det måste vara det allra senaste från de kreativa advokaterna. Jag styckade dem i nödvärn! http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7763873.ab

När exempelvis Rödebymannen skjuter en ung man i bröstet, för att skydda sin familj, då störtar en massa frisinnade debattörer fram och säger att nej, det var inte nödvärn! Han laddade ju om. Det var ett tiotal galna ungdomar med facklor på tomten, men han laddade om! Då var det inte nödvärn, nödvärn är när man skakar av skräck och inte kan tänka. Men styckning i nödvärn, hur resonerar de begåvade då? Kropparna är ju döda, de kan inte göra något. Är det för att man är så spritt språngande galen, att man tror att de kan återuppstå från de döda, som man måste stycka dem?

Nej, självklart inte. Det var dödandet som skedde i nödvärn. Inte styckandet. Så tossigt. Men Rationella Partiets förslag är alltså att man ska straffas även för styckande, eller nedgrävande av kropp – med samma straffskala som mord. Vem kan tycka annorlunda? Vad finns det för argument att inte ge ett mångårigt fängelsestraff till den som styckar döda människor de hittar i skog och mark? Och om man tycker att det trots allt är lite orättvist eller drastiskt, så är det ju försvinnande enkelt att undvika: om du ser ett lik, ring polisen och låt det vara!

  • Comments(1)//linda.lindasfilosofi.se/#post255